tisdag 16 augusti 2016

Sociala fåglar?




Fåglar har ingen själ!?
En del människors mekanistiska syn på djurvärlden medger ingen annan tolkning. För min del övertygad om att när man under långt liv umgåtts mycket med djur blir det svårt att komma till en uppfattning så fattig på "humanistiska"övertoner. Jag skriver humanistiska för jag kommer inte på ett bättre ord för djurriket. Mekanistisk syn tjänar rovdrift väl. Röjer man bort varelser utan själ kan man ju själv säkert sova gott om natten. Fåglar jagas, förgiftas, fångas, tappas på ägg och skjuts som skadedjur - s.k skyddsjakt. Utan större diskussioner inom våldsverkarnas grupper.


Betrakta nu bilden på rödhaken. Titta in i dess stora, blanka öga. Jag säger inte att filosofiska problems brottas med innanför skallbenet. Eller kanske inte så värst  mycket grubblerier pågår ö h t pågår därinne. I vår mening med ordet, förstås








Tog den här bilden riktigt, riktigt nära. Fågeln lät sig inte störas. Helt klart bildligen strålar   personlighet ut där den för ett ögonblick drömmer sig bort i drömlikt landskap. Eller hur?
Hur kan man skada så fina varelser?!

3 kommentarer:

  1. Själ, säger du...själ och hjärta säger jag.
    Är det någon eller några som har själ så är det djuren och speciellt fåglarna.
    Människorna har nuförtiden ingen själ...de har bara mammon i sikte...och självförverkligandet står i första rummet.
    Tja, ingen vacker framtidssyn och inga vackra ord heller...men...jag hade nästan samma upplevelse som du med en liten Robin, i förrgår tror jag?
    Vi fick lite kontakt och jag bävar för nästa vecka när "storjägaren" kommer hem från "semestern"...
    Må den vackra själen överleva, för sig själv och för oss betraktare.

    SvaraRadera
  2. Ett gripande inlägg....

    Hälsningar Halina

    SvaraRadera