Tofsvipan har redan välsignat fågelfotografen med sin närvaro flera månader; de första anländer i slutet av februari eller början av mars. Då kan det ibland ( för mig ) kännas att det är nog med bilder. Men tittar man mer noga efter efter i arkivet gapar tomheten stort. Så det känns bra att hitta ett par foton på denna fina, trofasta fågel.
Uppseendeväckande metallglansen till trots upplever jag fågeln som lite tråkig. Men det är bara att titta efter en gång till. Den har ju i bästa stunder allt annat än tråkigt färgschema.
I luften är den erkänt svårfotograferad. Här bestämde sig fågeln att glidflyga rakt fram ett par sekunder och då blev det så mycket enklare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar