Dovviltsbrunsten pågår för fullt och för en redan prövad fotograf kan det kännas frustrerande att inte få några vettiga fototillfällen.
Men man kommer rätt långt med bara upplevelser. Efter ha under en vecka gäckats av de stora skovelhjortarna, uppstod häromkvällen en rätt lustig situation. Bromsade in bilen längs vägen, ner med sidorutorna, lyssnar. Hinner knappt koppla in lyssnarutrustningen förrän den här granne, vita skovelhjorten ur intet materialiserar sig, går rakt mot mig. Detta är bara sekunder efter strålkastarna släckts. Och jag har xenonljus som lyser upp ordentligt. Grabbar så tag i kameran, men mörkret är kompakt. Den klarar inte av att fokusera på varken hjort eller annat. Istället njuter jag av anblicken där den skrider fram, stannar 15 meter bort, tittar fram bakom trädstammen... Sen bestämmer den sig för att korsa vägen.
Det där skavde i själen. Men snart kommer turen till mig. Gör den väl...?
Så istället bjuder jag på tjusig hind med kalv som under en skjutning annan kväll båda ställde upp för mig. Kunde smyga mig rätt nära och sen var det bara att massera knappen.
Oj så vacker bild du har nog turen med dig när det gäller dom djuren ,ha det bra ,nette
SvaraRaderaDuger gott, grann bild !
SvaraRaderaÖnskar att jag var ute lite mer för att få uppleva dessa fantastiska möten. Jag får njuta av dina möten så länge.
SvaraRaderaTjusigt, härlig höstkänsla du fått till också!
SvaraRaderaGår i väntans tider här hemma så inga utflykter för mig, men hoppas dina väntans tider (på skovlarna) snart tar slut och du får dela med dig här på forumet. Vi ser fram emot dem!