När jag går ut i skogen för att finna mig några brunstande dovhjortar är det inte de jag påträffar. Nä, det som härskar i skogen är Tystnaden. Ibland förleds man tro att enda däggdjuret på plats är - jag själv. Beklagligt, tycker jag. Jag längtar efter brunstslutet så man kanske kan finna djuren på de vanliga ställena...
Igår var denna råget det enda större djur jag kunde hitta. Fotograferades från bil genom ett rejält snår som skapade det softade intrycket. Hon var hur cool som helst. Tyckte väl att hon kunde enkelt fly åt alla möjliga håll skulle fara uppstå där mitt på det gigantiska stycket. Man kan se att pälsen befinner sig nånstans mittemellan sommar och vinterskick. Inte så vackert, kanske. Men händer varje år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar