måndag 16 november 2015

Min hjälte igår



Det har sagts flera gånger tidigare : Naturfotograferandets bäste vän stavas inte sällan Ekorre.
Igår var det dags att igen damma av det epitetet.
I alla fall var skogen inte öde denna eftermiddag. Alltid något. Flera vithindar med kalvar, någon råget och massor med blåmes och talgoxar stod för trevlig underhållning. Självklart höll de sig för goda för att bli fotograferade. Så kan det ju inte fungera. Men den är i alla fall en tröstande tanke att man inte vandrar ensam i skogen.







Så när jag såg en rörelse från marken mot höjderna insåg jag att kanske, kanske finns här bilder att hämta. Framför mig många träd, än fler grenar att spana av. Och så hittade jag den lille. Till synes obekymrad balanserade krabaten i utrymmet mellan stam och kraftig gren. Den har den där opera-sångare-liknande stansen i överkroppen. Som om den just önskat sjunga en passus ur Tannhäuser... Fick många porträtt ur skilda vinklar. Just här har Kurre på bästa sätt frilagt sig själv från överhängande grenar. Tacksamt, tacksamt noterat av dess fotograf.

2 kommentarer:

  1. Visst är det trevlig med dom små kvicka varelserna .Jag fick en annorlunda upplevelse i vår skog igår ,ibland blir man överraskad ,Nette

    SvaraRadera
  2. Haha jo många gånger behövs dom där gulliga hjältarna :)

    SvaraRadera