På snabba ben på väg hem

Vild & vacker

Min skarpa syn spanar. Jag är hungrig. Jag kommer efter dig. Snart hittar jag dig. Du är chanslös när jag slår till, lilla åkersork.

Väldrillade ?

-Avdelning! Givakt!!

Såklart en slump men visst ser de ut som ett elitförband vid uppställning för att hälsa på kompanichefen? Påträffade dessa tofsvipor längs spången ut mot Tåkerns vasspromenad. Bilden är beskuren men det fanns inga andra fåglar omkring bildrutan. Så uppenbart var det i denna formation de intog kvällsfirandet. Hur konstigt det än låter var jag helt ensam därute, juli månad och i fint väder och allt. Så fåglarna hade nog inte räknat med att bli störda i sin (hemliga) exercis. Naturen överraskar, igen.

Bjuder på några extrabilder som blivit över.

Alla från samma sjö som  ovan.

Lyckodag !

Här en liten berättelse från Det Vilda. Bilden på tärnan togs från en plattform intill Mjölnareån, Tåkern. Fågeln fiskade och hade godheten att stanna upp, ryttla och dyka bara 10-talet metrar från min position. Som om inte det i sig var minnesvärt kom nästa överraskning strax därpå. Jag följer fågeln så gott det går genom sökaren, hoppas den ska vända tillbaka mot mig. Istället sätter den fart  mot sjöns minsta vassrugge, svischar förbi och trakasserar den fågel som dittills suttit dold däri.

Upp flyger rördrommen!  Inte bort från mig, vilket andra dagar skulle hänt tio gånger av tio. Utan snett mot. Och allt närmre. Allt går så rasande fort. Det är tärnans förtjänst enbart att jag hann hitta den skygga vadaren i sökaren och dessutom få några skapligt skarpa flygbilder innan den var borta.

Pulsen går upp, jag tror inte jag andas längre. Här passerar den imposante på kanske 25 meters avstånd. Ser de inte på något sätt förhistoriska ut? Tittar man i nacken liknar teckningen där gällock på en fisk...

Bara en gång tidigare har jag kommit hem med bild på denna fågel. Oxå denna gång från Tåkerns gigantiska vassruggar. I sjön hemma kan man höra deras karaktäristiska flaskblåsljud men aldrig har de visat sig för mig. Kanske det skulle underlätta att undersöka strandkanten från båt. Då skulle med lite tur fågeln -väl maskerad i sin spettställning-kunna hittas där.
Nä, jag köpte ingen Trisslott den där dagen. Dumt nog.

Bildbevis!

Ett nytt bildbevis på bloggen för er att fundera över! Efter ha läst otaliga bloggposter verkar det som juli månads sommarväder inte varit det bästa på alla håll och kanter. Igår kom de första, välkomna dropparna - 3 mm - i mitt närområde under denna period.

Resultat : Den mest våta av harar avbildad. Annars har vi hela månaden njutit av 24 - 27 graders värme i skuggan (puh!). Idag har i skrivande stund redan 25 grader uppnåtts. Små, vackert-väder-moln  på himlen borgar för varm  fortsättning. Jag väntar gärna med att gå ut tills solvinkeln nått så där 140 grader...

Nötväcka möter fotograf

-Hoppsan, nu har den där konstige människan kommit till oss i skogen igen. Säkert tänker han trycka upp sitt objektiv i nyllet på mig.

-Hur mycket skulle han själv gilla att bli fotad på det viset? Han har åtminstone kläder på sig. Jag smyger ut på grenen, kanske han går då.

-Å andra sidan. Utan fotografer skulle inte lika många få chansen att se hur granna stjärtfjädrar jag har...Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig.

-Nog med snack. Dags för handling. Jag sticker. Bye-bye, för denna gång.

Istället för högvilt

Tyvärr inget napp när det gällde gåsgam. Såg istället en gigantisk hop skådare med sina stativ, inget oväntat där inte. Medan jag åkte runt och rekade kom jag fram till ett slags större damm. EU-finansierad, upplyste en skylt. Inget särskilt med den mer än att  den - bl.a - beboddes av gråhäger, jag räknade till åtta exemplar. En hel koloni med andra ord. Tror inte jag sett så många på så liten yta innan.

Men lika vaksamma som alltid var de. Det här exemplaret, taget på ganska när håll, tillät en bildtagning. Eller närmare bestämt en enda exponering, ska jag säga. Sen fick det räcka. Tyckte den kom fram bra där tillsammans med diverse kärrblomster.

Mitt i stan, vilt stirrande

Fick tipset av Kungsfiskaren. Tack, tack. Så idag tänker jag reka lite i trakterna runt Havgårdssjön. Gåsgamen har siktats där och det tycks råda fullständig kalabalik i området när alla skådare ska fram. Området innehåller åtminstone två till högintressanta fågelsjöar så det är på tiden att jag får tummen ur och gör mig orienterad i "lokalerna".
Men det finns fotografiskt intressant att göra även på mer lättåtkomliga platser. Som t.ex stadsparkscaféets uteservering. Mitt i Lund.

I den här bilden på kajan har jag selektivt sänkt intensiteten sådär 1-4 bländarsteg och ur något alldagligt kom detta fram. Inte så mycket Deerhunter-gods kanske, men lite kul ändå, tycker jag.

Tärnan & gäddan

En fisk stor som denna. Eller kanske t o m ännu större. Svaldes ner av en fisktärneunge med ett enda litet kast med huvudet, stjärten kom ner sist och halsen antog form liknande den bekante Michelingubben. Jag såg alltihop i sökaren. Däruppe, ensam i tornet,  finns gott om tid att reflektera över det sedda. Tur jag själv inte har fullt så god aptit, åtminstone.

Samma tärna som verkar njuta av sin fångst innan den ska överlämnas till  de omättliga små. Man har väl rätt till  lite vilopaus i jobbet som förälder, eller hur? 

Svala med inre svada?

Den här lille tuffingen av svala hade inga problem med uppvaktande fotograf på ganska  nära håll. Man kunde ju annars kanske tro att så här små skulle må bäst av att hålla sig lite i skymundan tills de blir större och starkare. Va? Jag, liten? Nä, nä där har allt farbror fel.

 Nyfiket tycks fågeln fundera över vad det där är som låter så staccatoaktigt? Där. Just därifrån, hmmm. Till sist bestämde den sig för att ingen överhängande fara rådde men lite irriterad ser den allt ut att vara. Men lika bra att vänja sig för det verkar komma  fler av de där människorna kånkande på långa rör...