I luftrummet !

Bjuder på några BIF:ar (birds-in-flight) från senare tid. Med de riktigt bra ljusförhållanden som varit ges chans på många fototillfällen. Bilden närmast ovan är hälsning till en speciell bloggvän...

Lågsniffande stora fåglar är alltid ett annat favoritmotiv. Med landskap som bakgrund ges betraktaren bättre möjligheter att bedöma fågelns fart, storlek, placering i luftrummet. Även väl undertryckt som i detta fotografi, blir ju fonden dessutom unik för varje bild. Till skillnad från det i och för sig vackert , men konturlöst tecknade himmelsblå.

Gladan kom flygande rakt mot, vek i sista stund av. Med visst besvär lyckades jag komponera in fågeln i sökaren. Avslutningsbildens storspov gled elegant iväg, bort från mig, under skönklingande läten. Årets bästa tid är snart.

Varför grav-and?

I fågelvärlden är ju herrarna oftast de bäst uppklädda. Idag förpassas de till bakgrunden, som i bilden nedan :

Normalt ganska skygga fåglar var det här paret gravand - och särskilt honan - inte så nogräknat denna dag. Elegant flyter hon fram mot min position, låter blicken svepa över mitt för stunden inte särskilt eleganta fordon.

Här står hon som "top model", med perfekt uttråkad blick. -Ja, ja fotografera mig klart nu. Nästa tagning är om tre minuter!
Bäst att diskret dra sig undan, köra vidare. Hon stod länge kvar på stället.
Funderar över prefixet grav-. Enligt Wiki skulle namnat ha att göra med att arten häckar i hålor i marken. Förmodligen besläktat med termen gravad lax, t ex. Som rå fisk kan den ju få mogna i grävd och övertäckt jordhåla. Å andra sidan är det väl ganska många fåglar som lägger sina ägg i markhålor utan att för den skull få ta del av gravprefixet!? Någon som vet mer får gärna berätta!

Från igår & idag

Gårdagens glädjeämne var nedanstående lilla, men ack så välsjungande fågel. Knappt hinner man upptäcka "isbrytaren" förrän sångarna kommer på plats.

Tror denna är en gransångare. Fast inga granar finns i närheten.

Idag blev det istället grågäss för hela slanten. Kanske de tröttnat på att vara försiktiga. Hur som helst, idag flög de nära och ofta snabbt förbi.

Här kommer en in för landning. Skränet från omgivande gäss är öronbedövande. Revirstrider förekommer kontinuerligt och det är faktiskt ganska lätt att förutse när ett uppflog står för dörren.

Så här kan man oxå landa. Som nödlandning med en Airbus... Nä, nu var jag elak i onödan. Men i min lilla sjö tar gässen onekligen stor plats just nu.

På diet?

Fundersam står fågeln på den diminutiva sluttningen. På bilden kraftigt förstärkt genom teleeffekt. Villrådig, vad ska hända nu? Nu när jag flyttat hela vägen hit? Ska jag stanna eller dra vidare mot norr?

Hungrig är den säkert. Tror inte jag sett så mager storspov tidigare. Så om jag får föreslå är det ett par dagars vila och rejäla matintag som bör stå på receptet. Ännu är ängarna på många ställen översvämmade och det finns gott om mat i jorden. Bara att fiska upp medelst den där välanpassade näbben.

Råget i sista ljuset

OK. Nu verkar rovfåglarna vara installerade. För några dagar fotograferade jag brun kärrhök, honan tror jag. Igår fiskgjuse. Inga bra bilder. Vidare siktades den igår, ffg. Sittande på landvägen, den efterlängtade sädesärlan. Så nu inväntas resten av det stora gänget småfåglar. Några har säkert redan tjuvstartat. En skådare lyssnade på drillen och utbrast att här var det gransångare, minsann. Detta inträffade redan för en vecka sen men inga visuella observationer för min del än.
Igår på kvällen dags för en skogspromenad. Såg baken på några rådjur och tre skygga harar på ett fält. Inte ett enda fototillfälle! Så med hundra meters gångväg kvar till bilen dyker de plötsligt upp, en efter en. Men det börjar bli mörkt och jag har glömt enbenaren hemma. När jag senare åker hem finns rådjur i alla hörn. Bilden nedan, sista rutan för kvällen, togs nära landsvägen alldeles intill tomtgränsen... Märkligt så det kan bli ibland.

De var tre stycken getter som njöt av solens sista strålar. Alldeles för nära min framfart backade de av något och jag hann få fram kameran och tog med stöd mot bildörren bilden på den djärvaste av dem. Manegen krattad, ljussättningen ordnad. Tagning! Så här välordnad miljö önskar man att man kunde få arbeta oftare med.

Dagens resultat...

Tidigare idag - läs igår - bevakade jag luftrummet från tornet vid den lilla sjön. Som vanligt. Inte mycket hände. Skådare kommer upp, hälsar och är snart borta igen. Efter ha varit ensam en kvart blir jag plötsligt medveten om en ljudkuliss, som plaskande vågor inne i vassruggarna. Vad kan det vara för ljud, tänkte jag.
Så föll oväntat den kära polletten ner. Jag kikade oxå ner. Och där var de ju, grodorna som tumlade runt i kärleksnästet som utgörs av viken alldeles intill. Inget knussel här, inte. Pang på rödbetan och därefter till nästa partner.
Lite senare än mer tur. Jag försöker dessa tider göra visit åtminstone en gång per dag till ängarna. Såg dem direkt. Rödbenor, årets första! Som en del andra vadarfåglar otroligt godmodiga i sitt uppträdande mot oss fotografer.

Två stycken vandrade runt i översvämningen, tittade på mig och gick sedan rakt mot mig. Jo, jag hänger ut från bilen, med värsta telet framme. Fantastiska fåglar, dessa. Efterhand försommaren går brukar de kunna bli än mer fotograferingsvänliga, kan knappt vänta tills dess. Välkomna till oss skåningar! Nu väntar jag bara på sädesärlan. Isbrytaren, som en del skådare kallar dem. Efter den kommer resten av småfåglar, sägs det. Fast finns det is kvar att bryta längre?

Mätt & belåten

Ett rovdjurs främsta egenskap är att alltid vara på jakt, alltid vara hungrig, alltid ta varje liten chans till en matbit. Sällan kan de slappna av; att vara rovdjur är alltid leta efter födan. Så när ett rikligt tillfälle plötsligt uppenbarar sig blir det inte vardagsmat, så att säga.

Mina fotograferade glador ser på bild ut som barnet på julafton. Äntligen ett skrovmål, äntligen kan man få koppla av matsuget. Kanske någon ränta jägare lagt ut, kanske kadavret av en hjort. Under alla omständigheter en rejäl portion som räckte till tiotalet rovfåglar och många fler kråkor (fast sistnämnda fick stå i kö först). 

Vackert på ängarna !

Bildserien från igår. Det tätnar alltmer kring fågelkontingenterna. Igår hade jag turen med storspovar. Fotograferades från ganska kort distans.

Vädret var skapligt, spovarna gick runt i karaktäristisk stil, snappar åt sig matbitar lite när de tycker.

Hoppsan! Här möttes två, kanske ett par? Såg i alla fall ut att trivas med varandra (läs : Kivades inte).  Bländade av solen när de håller koll upp mot himlen. Tur för mig att de för det mesta påträffas på medsolssidan under mina tider på ängarna.

Idag har vi haft än bättre väder. Var i Sjöbo Konsthall och kikade på skicklige naturfotografen Ingemar D Kristiansens vernissage. Har ni vägarna förbi väl värt ett besök, rekommenderas! Intresserade hittar hans blogg här.

Hård trafik i luftrummet råder

Härligt väder!!
Ska ta min lånebil ner till ängarna idag. Och till sjön. Ett par dagars fotouppehåll skapar ökat behov. Tills eventuella bildresultat landat i kameran får arkivet bli ytterligare något decimerat : Dagens inlägg blir om fåglar i flykt.

Storspov med harmoniska läten flyger upp...

Ett par grågäss tar vägen förbi fotoplattformen, mot pastellblå fond...

Tofsvipan breder ut vingarna inför landningen. Varför upptäcker man inte motiv som detta när det är bättre väder...?

Mobbad knölsvan passerade förbi vid flera tillfällen. Kanske en ung hane som sökte revir bara för att finna all yta redan upptagen...

Retrospektivt

Ganska värdelöst att bara sitta inomhus medan skapligt väder lockar till fotoutflykter som inte låter sig göras. Så det blir att bita i sura äpplet och istället snacka nytt bilköp med Handlaren. Får se vad som kan komma upp där. På bloggen kommer arkivbild upp.
Fortsätter med en närbild till, 3,5 meters avstånd, 420 mm brännvidd. Genom fönsterruta.

Denna gång en av våra fina sparvhökar som får sitt porträtt taget. Mitt i bistra vintern, sen december för att vara mer exakt. Poängterar detta särskilt för visst ser fågelns omgivning en smula somrig ut? Bladen ser förstås ut att snart ramla av. Tittar jag ut nu på samma kaprifol är de i alla fall borta...
Den blicken, den blicken. Glad jag inte är liten fink. Trots att de har effektivt varningssystem som även gjorde fotografen vaken på situationen.