Lyser upp mörka skogen

Just när jag klickade på rovfågelsbilden jag valt ut till detta blogginlägg flög en duvhök förbi fönstret. Snabbt ut för att reka. Ibland kan den ju slå sig ner i någon av björkarna, men jag fick tji denna gång.
Under hjortbrunsten spanar  jag åt alla håll. Automatiskt när jag går, i brösthöjd. Därför missade jag tornfalken som till en början satt ner i gräset. Upp flög den, tvärnitade framför utsedd trädstam och upp längs stammen efter lämplig gren. Den gjorde så många gånger, så kanske ett typiskt beteende här.

Fågeln såg till att hålla avstånd, alldeles självklart så. Här fick jag i alla fall en bild inne i tallskogen. Inget märkligt med den mer än att jag saknar täckande grenar & sly som annars alltid tycks uppträda. I den mörka omgivningen utgjorde min tornfalk ett lättupptäckt mål, men den var lika glad för det.

Udda inslag

På väg till ett av favoritställena passeras en inhägnad med - jakar. Mitt i Skåne, hela 20 meter ö h. Kalven på bild kan inte vara mer än månadsgammal, hornen till trots. Djuren ser ut att trivas något så när, uppträder lugnt trots höga sommartemperaturer. Slår vad om att de längtar till en riktigt blåsig, iskall vargavinter med massor med snö. Det är de nog ensamma om.

Rädda kungsörnen!

Såg på en annan blogg att regeringen tydligen är i farten med att decimera vårt bestånd av kungsörn med tre fjärdedelar. Jag vill gärna tro att allt är ett misstag, men se gärna efter själv på http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8017 
Se oxå http://www.sofnet.org/sof/huvudnyhet/huvudnyhet/en-rovdjurspolitik-i-form-av-dimrida/
Tack, Edwin för infon, http://www.edwinphoto.se/1/post/2013/09/skriv-p.html#comments




I sanning en sorglig dag om/när detta genomförs. Jag har skrivit under. Gör du det oxå. Detta är inget annat än kvalificerat vansinne som kan få borgerliga sympatisörer som jag själv att blankrösta nästa år. Det språket är tyvärr det enda en del politiker förmår förstå. Gör dem medvetna om detta!!

Dristighetens moder

Djärvast av dem alla var denna gång en hind. Mitt gömsle måste fungerat riktigt bra för här är hon fotograferad på kanske tjugo meters håll. Hon ser cool ut på bilden . Men, men. Min kamera låter tyvärr en del och varje gång jag tryckte av ryckte djuret till, som från en elstöt. Fascinerande, faktiskt. Till slut drog hon. Bilden är bara kompositionellt beskuren.
Idag gäller fågel. Ska åter ta ett nappatag med denna lynniga sjö som är Tåkern.
På tal om ingenting. Någon mer än jag som såg Real-matchen i Champions igår? Skrämmande effektiva "spanjorer", må jag säga.

Något av familjescen (1)

I år har jag försökt koncentrera på familjen, inte bara den spektakuläre hannen. Har väl gått sådär. Några bilder har jag i alla fall skrapat ihop. Tillsammans med handjur har en del av hindarna svårt att komma till sin rätt, tycker jag. Är de ovilliga inför uppvaktningen piper de ibland iväg med skrämt uttryck. Kanske inte så konstigt med denna skillnad i storlek och vikt, men kroppsspråket gör sig inte bra på bild. Här i alla fall en någorlunda lugn hind, utan kalv vad det ser ut. Den biffige sextontaggaren spanar närgånget på behagen och i bakgrunden försöker den unge spetshjorten lära sig vad brunsten innebär. Kanske han en gång ges chansen på de smäckra hindarna. Dag två och dimman vältrade sig tungt över fältet. En del detaljer i päls och uttryck försvinner, men annars gillar jag kombinationen vilt/dimma. Även med enkel fotoutrustning kan ju utmärkt skärpa uppnås, också över distans. Och det går förstås bra att använda bättre pinaler, oxå. I år har använt portabelt gömsle till nästan alla bilder som ska visas här. 

Över till något helt annat...

En synnerligen god vän har bett mig publicera denna tekniskt usla, troligen innehållsmässigt mer intressanta bild.
Frågan som ställs är : Har någon sett så många minkar på en vanlig grusväg tidig morgon? Någon som vet om de är ungar eller mer vuxna?  Även andra synpunkter tas gärna emot. Bilden tagen med hennes Galaxy.

Njuter av September

Vilka härliga morgonpass jag haft senaste veckan. Jag menar fotografiska äventyr. Det är kronviltsbrunsten som gällt och jag känner efter bara fyra sessioner att alla mål uppnåtts. Fantastisk plats detta brunstfält jag spenderat senaste fem septembermånaderna vid, men nu känns det dags att reka nya marker för nästa år. Tycker jag börja känna igen buskar och trädformationer i bilderna och då är det nog hög tid att gå vidare.

Vilket inte det minsta tar något från de här djurens grandiosa apparation. Hur de med sin skarpa hörsel undgår skador är för mig obegripligt. Som jag tidigare sagt och det tål att upprepas igen : Denna tillställning är lika mycket en akustisk upplevelse som visuell. Igår kväll gick jag förbi handjurens hemmaplan och med leendet fast påklistrat bara njöt av gratiskonserten. När de håller på som värst låter de som en motorcrosstävling i ett sågverk... På bilden kan man se lite utandningsrök. Att hålla koll på hindarna med sina kalvar och samtidigt signalera till andra hanar att här är upptaget. Det tar på krafterna och den här hjorten stannade till för att återta andningsfrekvensen. Fotografen sa tack så mycket och jag fick min bild.

Gästfotograf!!

Mina båda döttrar bor i Australien. Här kommer ett bildbidrag från den yngsta av dem. Australien. En kontinent med delvis säreget djurliv. Där finns många av världens farligaste kryp som vi alla kanske sett på TV. Där finns oxå en fågel modell större, Wedge-tailed eagle, på svenska Kilstjärtsörn rätt och slätt. Kontinentens största fågel, större än vår havsörn och enligt uppgift enda fågeln i världen som attackerat glidflygare genom att trasa sönder fallskärmstyget... Fågeln spanar efter byten från mycket hög höjd, dyker blixtsnabbt och kan snappa kängurur, får och brunormar. Sistnämnda en av världens giftigaste. Brutal fågel, denna. Skyddsavstånd anbefalles!

Därför så självklart att fotografen lyckats fotografera den på mindre än meterns avstånd. Som hon inte äger något teleobjektiv, så - helt i australiensarnas anda - går man oförskräckt till verket med vad man har.

Den uppmärksamme skymtar i bakgrunden ett staket. Så är det. Närmaste grannens trädgård har inrättats som ett asylum för skadat vilt. Den stackars örnen hade blivit påkörd av de jättelastbilar som trafikerar inlandet och hamnade till slut mitt framför näsan på den överlyckliga fotografen.
Varför köpa på sig dyr optik när man istället kan flytta till ett land där allt tycks kunna pågå i ens omedelbara närhet? Nja, jag gillar inte giftkrypen och känslan att utgöra vandrande matpaket för rovdjur jag annars gärna skulle vilja fotografera. Dessutom kostar ju resan en del, även om man bara löser enkel biljett... Hmmm, tror nog jag väljer att stanna i Gamla Världen, trots allt.
Tack Sara för dina bilder och välkommen tillbaka!

Svårfotograferad.

Till skillnad från myrspoven är dessa inte helt enkla att få skott på. När den så snällt satte sig fint på pinnen blev ju det extra bonus därtill. Törnskator tycks låta hela tiden men vill annars inte så gärna visa sig. Fotograferad på nära håll från gömsle/bil. Ansiktet ges karaktär genom den här lätt antydda "banditmasken".
Imorgon ska ni slippa titta på mina bilder. Istället gör yngsta dotterns debut i bloggen. Håll utkik, det blir ovanliga bilder kan jag lova.

Lättfotograferad (1)

Jag avancerade och snart var problemet med hägerns närvaro löst. Vad kan mer finnas på den inbjudande stranden? Långt bort i vattenbrynet syntes en liten mörk fågel röra på sig ute i vattnet. En vadare jag inte sett tidigare, tänkte jag och smög framåt. Tog några bilder, sen ytterligare framåt. Jaha, den här verkar ju inte alls rädd så ytterligare ett par steg och så var jag plötsligt riktigt nära.

Fågeln vadade längs strandkanten, dök ideligen ner med näbben i vattnet. Nu förstod jag. En hungrig fågel! Utan kamouflage som situationen var och upprätt som jag gick, hade knappast fotomöjligheten annars uppstått. Kanske fågeln flugit långt och måste nu stanna och tanka upp.

Oppsss! Där flög den ju. Men inte bort, utan en smula närmre min person. Därefter övergick den till ätandet. Kolossalt hungrig individ, denna!