Om att förlora minneskortet

Här kommer man hem med över 400 bilder på CF-kortet. Stoppar glad i hågen kortet i läsaren. Men varför tänds inte lampan? Meddelande kommer upp på skärmen. Denna enhet måste formateras för att fungera. Nej!!! Tar ut kortet, det ser väldigt slitet ut. Tittar ner i läsaren. Ser tre böjda pinnar. Suck. Stoppar in kortet i annan läsare. Nu kan kortet läsas men det kommer bara upp besynnerliga krumelurer. Försöker med Windows reparationshjälp som omedelbart formaterar kortet. Tack så mycket för den "tjänsten". Tur i oturen att förmiddagens pass i alla fall säkrats. Bl.a en rördrom som lyfter på ganska nära håll. En bild som  kommer att småningom publiceras här. Om Ödet vill.
-Uppdaterad.
Så nu sitter jag med min whisky och försöker trösta mig. Det går inte så bra. Men minnet av den närgångna sävsparvshonan kan ingen ta ifrån mig.

Karneval på fältet (2)

Frenesin tilltar, mannen i tornets grad av farlighet tycks i samma grad minska. Det är flera fåglar som testar om han inte kan sänkas med en närkontakt. Eller nästan i alla fall. Tornets höjd är bra synkroniserat med fåglarnas flykt och ibland känns det som man var en av dem , som man flög med dem.

Karneval på fältet (1)

Under denna den första skördedagen hann det bli ganska mörkt innan fältet var färdigslaget. Fåglarna var lika aktiva ändå och kom i alla utföranden. Här ser vi t.ex en blyg glada. På kanske 20 meters höjd spanar de efter gnagare, blottlagda av huggaren som tuggat i sig gräset som till dess varit deras skydd mot spanande rovfågelsögon. 

Skönsång bak eken

Vilken värmebölja vi upplever! Knappt man kan komma ut. Inte minst eftersom jag envisas med att alltid ha på mig kamouflagejacka och -hatt. Uppenbart påverkar värmeböljan oxå djuren som söker skydd i skuggorna och möjligen kommer fram om morgnar och kvällar. Nå, jag parkerade bilen, kopplade hunden och tog tiotalet steg innan märkliga ljud detekterades. Smackande, visslande och knackande läten som verkade komma från närmsta träd. Fåglarna flyttade sig till trädets baksida när jag undersökte situationen närmre - naturligtvis gjorde de det. Därefter flög de alla iväg och snopna stod vi kvar framför ett tyst, tomt ekträd. Men ändå inte. En individ satt kvar  i grenens topp och lät sig avbildas.

Buskskvätta. Hane. Alla andra var oxå hanindivider. Har inte så många bättre bilder på dessa så tacksamt lät jag slutaren spela upp min konsert. Inga fler bilder från denna fotosessionen igår. Ägretthägern som siktats flera gånger i området slapp undan denna gång, oxå.

Mindre strandpipare stillastående

Här en rolig figur som bör ha ett av fågelvärldens snabbaste steg. För blotta ögat omöjligt att  särskilja olika faser av förflyttningen. Vi - åtminstone jag - ser i stort bara ett par ben i fladdrande rörelse bära upp en överdimensionerad kropp. Överdimensionerad? Kanske lite elakt uttryckt. Så underdimensionerade ben istället, då. Vackra fåglar som har en storebror som så här i sommardräkt lätt kan särskiljas - förutom genom storleken såklart - via ett orange band på näbben. Hedersknyfflar är de som ger oss så tydliga ID-signaler. Borde tas efter av fler arter tycker jag.

Extraljus på dagen?

Skördetider råder, som sagt. Här har en ljusreflex i bondens traktor fångat uppmärksamheten hos två gråkråkor på stolpe.
På tal om traktor. Anländer igår till tornet för att se om "mitt" stycke gräs ska slås. Och jag har riktig "bondtur"; i just detta ögonblick ska traktorföraren till att börja. Hann bara upp i tornet och showen var i full gång under den timme arbetet fortgick. Som mest samlade spektaklet tiotalet glador och tre storkar passade oxå på att förse sig. Det var sent på kvällen och motljus rådde tyvärr. Men som vanligt bara att gilla läget och väl hemma inser jag snabbt att det blir till att jobba med filerna som inte är färdiga på långa vägar ännu. Fortsättning följer.

Jul mitt i sommaren?

Jag vet. Ingen höjdarbild rent tekniskt. Fotograferad som fågeln är på lite för stort avstånd relativt den diminutiva kroppen. Men vad är det jag ser? En trädgårdstomte mitt i sommaren? Som många småfåglar med den kaxigaste av stanser, dessutom. Ffg denna säsong som törnsångaren fastnat på kamerasensorn. Tyckte att resultatet kunde duga som en sommarbild i alla fall.

Liggande Glada !

Fågeln ligger platt på marken på samma nyslagna fält som i inlägget innan. Den ser väl ut att ha det bekvämt, kanske för att stället var en av favoritplatserna?

Runt omkring ligger massor med ljusa fjädrar. Kanske en duva fått stryka med? Man kan se att den har lite matrester kvar i näbben.

Men inte verkar fågeln speciellt nöjd för det. Som lärkan synes den klaga på nya sakernas beskaffenhet. Antingen det är det nyslagna fältet eller kanske den tvärtom kommunicerar ut att här finns mat över till flera?Hur som helst låg denna glada ner i gräset och lät. Högt. Inte så vanligt för mig att få fotografera öppet liggande rovfågel så pass nära, kanske från 25 meters håll. Från tillskyndande bil men var så säkra på att fågeln hade stenkoll på mina förehavanden.

Köp en lärkruta !

Tog en hel serie på denna upprörda sånglärka. Den skrek. Rättare sagt, den skrek hela tiden. Min nära position brydde den sig inte ett dugg om. Här fanns viktigare saker att tänka på. Jag kan inte tro annat än orsaken till lidandet fågeln uppenbart demonstrerade kanske inte syns i bild, men i alla fall utgjordes av bakomliggande fältet. Nyslaget som det var. -"De har förstört mitt hem. Vad ska jag ta mig till!?"
Har aldrig tidigare sett detta. En fågel som gråter. Jag skakar fortfarande av denna individs desperat uttryckta känslor när jag nu tar fram bilden på bloggen. Så vad göra? Ingenting? Nä, jag köpte idag 5 lärkrutor. Någonstans får några sånglärkfamiljer det lite bättre. Det hjälper inte fågeln i bild men lättade lite på mitt samvete. Jag har ju inte gjort något fel. Men dessa fåglar är på något sätt mina kompisar som det väl måste bli när man träffar dem varje dag.
Titta in på på Sof´s hemsida om ni är intresserade av lärkruteprojektet.

Hare på flykt

Häromdagen sprang jag på denna fina hare som visar upp alla faser av undanmanövrar i sin version av samma möte.
På första bilden fäller den ner öronen, trycker den sig mot marken ock liknar mest en utkastad brödlimpa.

När den inser att fältet är nyslaget och den taktiken blev verkningslös, reser den sig något för att spana in mig.

Nu spanar den efter lämplig flyktväg. Kroppen är stilla, ögonen roterar i sina hålor.

Flykten undan den obehaglige fotografen påbörjas. Det är kraft i de bakbenen som spänns maximalt.

Boiinng! På en sekund har 90 % av toppfarten redan nåtts. Fienden är besegrad!