Att vara skrattmås just nu

Det sägs att skrattmåsen är på tillbakagång. Gäller inte "min" sjö. Här skränas som vanligt. Går man ut till gömslet är nog nio av tio fåglar en skrattmås. Just nu.

Här byggs bon på de små holmarna. Byggmaterial hämtas med förkärlek från den lilla strandplätten just framför gömslet så bilder som ovan är legio. Just nu.

Men kanske det bara är en tillfällig frist. I alla fall jag skulle sakna dessa orädda och smarta fåglar i en eventuell skrattmåslös framtid. Som sista bilden visar kan den skrattande lätt förvandlas till en desillusionerad mås.

Professor Entita

Visst ser den med sin stora skalle beläst ut, min lilla entita. Tillsammans med en polare examinerades en rotvälta efter godis. Det är på toppen av den vältan fågeln befinner sig i tagningsögonblicket. Ståendes på knä såg jag chansen att kanske få till en neutral bakgrund eftersom bakomliggande vegetation växte en god bit bort. Alltid trevligt att slippa få med de annars obligatoriska grenarna. Det fina ljuset skapades av Moder Natur.

Breaking news!!

Tidigare berättade jag ju om tofsvipeboet som försvann. Så gissa min glädje när jag såg dessa småttingar födosöka i gyttjan, bara en liten bit bort. Samma stil som de vuxna, ner med näbben i blötan och upp åker en mask. Härligt! Modern fanns i närheten, men var inte överdrivet försiktig när jag riggade upp utrustningen på kanske 7-8 meters avstånd. Men under skjutningen kom en kråka flygande. Den jagades utan förbarmande bort. Alltid besvärligt att fotografera genom passagerarfönstret, vände jag lite senare tillbaka för att få tillfälle från rätt sida. Då var familjen puts väck. Så nog lite tur att ha fått chansen till detta utsökta fototillfälle. De var bara två ungar och kan inte ha varit många dagar gamla. I den kraftiga blåsten höll de sig nära grässtråna;  förvisso kan de redan kraftiga klorna hjälpa till att hålla kroppen kvar på marken.

Lite av varje

Naturen härnere är starkt försenad i utvecklingen. Tidigare år har man sett kronhjortskalvarna springa runt i början av maj. Denna vår har de,  av mina fåtaliga observationer att döma,  inte kommit fram ännu. Nog ser denna hind på bilden - tagen förra veckan - ut att ha en liten bit kvar. Denna blir den sista bilden på ett tag från min ytterst produktiva naturruta. Hela området fälldes ju förra sommaren och nu stängslas hela rubbet in. Ska väl bli julgransplantering eller annat "nyttigt" för markägaren. Så det blir att dra till annat ställe. Trösten  i bedrövelsen är att djuren drar ju de med. Så med lite tur drar vi till samma ställe.

En helt annan sak. Just tillbakakommen från Tåkern fick jag tre nya kryss, fast jag förstås inte kryssar i egentlig mening. Svartvit flugsnappare, flygande rördrom och rödhuvad dykand, sistnämnda en raritet. Taget tillsammans med strålande sol och kraftiga vindar - men ljumma - och sommartemperatur på skalan,  var det en helt igenom lyckad dag. 

Blåmesens mer eller mindre kända liv

Sköna lirare, de här små mesarna. I mitten åskådare, överst ställer den en fråga till fotografen, -"Blir det bra så här"? Och i sista rutan tar den med oss till cirkusmanegen för luftakrobatiken där. Eller hur?

Och solen strålade

Vilken härlig dag! Sol med ljumma vindar. Det känns ju ovanligt och måste väl vara minst 8 månader sen sist. Nere vid sjön hörde jag ffg rördrommen spela i år och dagen öht kändes som om solen lyste en i ansiktet,  även i medljus... Vad passar då bättre än att visa upp en liten välljudande sångare, från toppen av trädet? Även om den i detta ögonblick fokuserade mer på maten, mat som måste tas in för att orka med konserten som just nu verkar pågå 24/7. Kan någon artbestämma vore jag tacksam resten av dagen! Det kommer nog dröja många år av observationer och lärande innan jag ens ger mig på en gissning.

Rapport (2)

Några av alla de bilder som blivit över i granskningen men som ändå skildrar livet på ängarna. Sista bilden är honan av brushane. Hade det inte varit ett spektakel att se hannarna i praktdräkt? Hittills inget napp. Men där det finns honor brukar ju hanarna inte vara långt borta...
Över till något helt annat. Har just förärats en medial uppfinning. En bok som som visar våra vanligaste 175 fågelarter och som dessutom spelar upp ljud från valfri. Kan säkert bli användbart inlärningsverktyg. Nästa steg vore väl ett slags trackID som spelar in ljudet och därefter talar om med bild och text vilken fågeln är. Eller det kanske redan finns appar för detta ?

Bobyggartider

Igår gick jag förbi en större stenhög vid industrianläggningen. Skulle det inte vara perfekt plats för sädesärlan, frågade jag mig själv. Tittar upp. Visst sitter den där på toppen;  i matchande färger skyddad från predatorer. Först trodde jag på rejäl lunch men det blev fjädrar,småpinnar och annat till reparation av boet istället. Min föraning var bara tur, men det känns ändå gott att börja kunna katalogisera tänkbara uppehållsplatser för våra små bevingade vänner. Kan bli nyttig erfarenhet.

Vid stupet!

Inte Grand Canyon precis, snarare ett litet dike som med detta perspektiv -  kanske oxå ur harens synvinkel - ser djupare ut än den verklighet fotografen vandrar runt i. Man kan tydligt se att djuret avverkat första etappen, nu står den vid andra pinnen och funderar över hur den tredje ska attackeras.

Rapport (1)

Varsågoda, ett liten sammanställning från gulärlelivet på ängarna. Jo, tack. Vi mår bra. Trots brådskan efter sena våren.
Små, men orädda sitter de inte sällan på tråd eller stolpe och möjliggör ju då fina, neutrala bakgrunder. Sen tycker jag att den lilla späda fågelkroppen vilt kontrasterar mot den ruggiga taggtråden. Men den senare fyller ju ändå en funktion som upphöjd spelplats. Kaxig attityd i dessa, eller vad tycker ni?