Dubbelhövdad grågås!

Här något att bita i för fågelkännarna. Evolution eller mutation? Klart är ju att om detta blir en ny utvecklingslinje kommer gåsagillet framöver att kräva sin man...

Några månader till, bara...

En vink om sommarens lilla nöje vid sjön hemma. Uppenbart finns det gott om fisk eftersom både kormoranter och gjusar trivs bra i området. För egen del hoppas jag få en serie skarpa dykbilder på fiskafänget detta år men visst är vanliga flybyes oxå önskvärda. 

Nu ska jag ut och fotografera!

Äntligen har blåsandet avtagit och det mesta är bra. För att upplänningar inte ska få uppfattningen att allt med vintern i söder är kasst visar jag bilden ovan - från förra veckan - på den solande blåmesen som trots frysgrader hade det mysigt där uppe bland frostiga kottar/hängen. På tal om välmående fåglar. Maten till mina foderstationer börjar ta slut och de större affärskedjorna i närheten har sålt ut det de haft. Blir till att leta. Hmm.

Morgondagens post

Redan idag. Vi har ett ruggigt dygn framför oss med stormbyar och prognostiserat rikligt med snöfall. På toppen av att det redan blåst hårda vindar ett tag nu. Ska till jobbet, hoppas jag kan komma hem. Det kan möjligtvis bli upp mot metern  snö i min trädgård och på parkeringsplatsen. Har lagt tillbaka snöskyffeln i bilen för det blir säkert att ta nya tag imorgon. Med så mycket snö kan man vänta strömavbrott och annat elände. Bilderna på strömstaren togs under garanterat vindstilla förhållanden, det är inte utan att man längtar...

Doldis...

Om ni undrat vad alla hägrar tagit vägen senaste tiden undrar jag detsamma. Tills igår. Då hittade jag deras gömställe. Genom den lilla byn rinner en bäck och uppströms flyter den genom ett större vassbestånd.  De tycks gilla att sitta ner i vassen - därav jag inte fått korn på dem -  och jag funderar kring hur de bär sig åt att landa/starta med de stora, på mark otympliga vingarna. Nå, igår såg jag fyra individer stå på den isbelagda bäcken, hade telet framme, fingret på avtryckaren. Allihop rymdes i samma ruta! Bara ett par grenar framför, om jag tar två steg åt sidan slipper jag dem. Vid det laget hade jag kommit ut på bron, under bron satt en gräsand som naturligtvis flög upp och drog med sig hägrarna. @##&#!, oxå!  Men med de vingarna utfällda fanns bara plats för en enda fågel i sökaren ändå. Så stora de är! Undre bilderna visar ju fågeln som den mer normalt ser ut. I alla fall kul att hitta stället, kommer tillbaka så klart.

Skygg vid maten

Den här koltrasthonan - håller tummarna för att det blev rätt - dök upp för en vecka sedan vid min fågelmatning. Mycket skygg och till en början omöjlig att få på bild. En del fåglar har den förmågan att se genom fönsterglas, andra inte vad det verkar. Men till slut drabbades även denna fågel av det oundvikliga och resultatet blev denna bild.

Sittande korp !

I skogen har man sina favoritplatser. Där borta och in till höger. Någon har konstruerat ett regnskydd för småfågel. Men just när jag viker av flyger två stora, mörka fåglar bort bakom sly och grenar. Vråkar, hann jag tänka innan jag lyfte blicken och fick syn på  fågeln i bild. Jag var alldeles för nära, fick backa för att korpen skulle få plats i sökaren. Fågeln satt lugnt kvar, var förstås mycket aktiv med att varsebli min och hundens förehavanden. Huvudet knyckte åt alla håll, som sig bör. Jag tog 100-talet bilder innan den visade att den kunde röra sig; den flög upp en våning i trädet, till nästa gren och stannade där. Tog 100-talet rutor ytterligare innan jag försiktigt gick därifrån med motivet kvar i trädet. En märklig upplevelse, har aldrig tidigare sett sittande korp på andra avstånd än oändligt. Det är ögonblick som dessa man som naturfotograf lever för, min skogsvandring avslutades med glatt flin fastklistrat i nyllet. Hemma läste jag om en mycket skygg fågel men det gällde ju inte min.

Stoppad av vintern!

Tänkt ut planen att imorse skulle jag ffg på länge ta en fotorunda i  skogen och kanske ges chansen att leva upp till mitt namn. Nu när dagen äntligen börjar lite tidigare. Oj, oj, så feltänkt. Utanför rådde rena vinterkaoset, 5 minusgrader, 10 cm nysnö och oplogade landsvägar. Det hade jag väl kunnat stå ut med. Men är det något jag inte gillar med skogsbesöken är det vägar med pölar förvandlade till präktig kärnis och snö som övertäcker hela härligheten. Som apterade fällor väntar de på ditt felsteg och broddar hjälper inte alls;  ett perfekt recept för benskador öppnar upp. Tro mig, jag har redan drabbats. Än värre, fotoutrustningen lär i fallet förvandlas till skrot. Bättre då att avstå en fridag och hoppas, hoppas att åtminstone snön försvunnit till imorgon.

Gäss, gäss, gäss...

Inte så många fågelarter att välja på nu när våren gått i baklås. Det fåtalet flyttfåglar som hunnit komma har väl återvänt, grävt ner sig i en värmande grop någonstans eller drabbats av det finala ödet. Jag lider med dem. Mina matstationer hemma har fått nästan dubbel ranson sista dagarna och de är mycket hungriga, de små liven. Tröstefullt då att kunna stödja sig på den ultimata överlevaren, gåsen. De fåglarna verkar totalt oberörda av klimatet omkring dem. Förstås är det nog inte så alls, men de verkar lika coola som på alla andra dagar. På dessa bilder finns ingen snö, bara bister kyla. Grågåsen överst försökte jag ge regi från bilen. Och visst. Efter ha vinglat med kroppen lite fram och tillbaka vände den till sist ansikte och kropp på det rätta sättet. Bläsgåsen under tog ingen regi, eller ens notis om mig. Men stansen tycker jag är berömvärd. Som en golfare beredd att just slå 300 metersdriven. Eller helst lite ytterligare längre.

Tornfalk dyker - en stilstudie

Det roade oss storartat att få följa den lilla rovfågelns förehavanden under några minuter i vintras. Vet inte om fågeln var av samma åsikt men den verkar  med på noterna på så sätt att den med blicken noga följde våra göranden. Lika vanlig som den kan vara under sommarhalvåret är den vintertid en sällsynt syn i mina hemtrakter,  där jag ändå observerar djurlivet nästan varje dag. Nu när jag skriver erinrar jag mig att jag i ett tidigare inlägg rättades av en mer fågelkunnig person än jag : Visst är det en tornfalk vi tittar på? Med den brasklappen lämnar jag nu över till läsekretsen. Tjingeling!