Detta är inget Janusansikte...

... men ett tudelat ansikte finns i bilden, om än av lite olika sort. Någon som redan sett vad jag syftar på?
Ledtråd : Förvandla näbb till öra och gåtans lösning är snart löst. Om inte, här kommer ett hjälpord ytterligare : Med örats hjälp förvandlas den  lilla fågeln till kalv,  främst då dess högsta extremitet.
Bildens kvalité är inget att skriva hem om, denna gulsparv bjuder på andra värden (?).

Rådjur på hygget

Kommer ni ihåg höstens sköna dimslöjor? Mycket praktiskt när det som här just tagits upp ett större röjningsområde och dimman barmhärtigt nog döljer en del av styggelsen. Förhoppningsvis framstår rågetterna tydligt nog. Här är de i full färd med att äta upp sig inför vintern. Snart möts mina lediga tider med gryning och skymning så jag själv kan kontrollera hur det gick med den saken. Jag menar om de är i hyfsad kondition eller inte.När hårda isytor täcker markytan har de svårt att stilla hungern. Senaste vintrarna har jag sett rådjur, främst bockarna, gå längs och ibland på vägarna medan de slickar på beläggningen. Antar det är vägsaltet som lockar. Men i höstas var mattillgången ännu inget problem.

Vad funderar han på?

Den här herrn gick runt mitt naturgömsle med ett bekymrat uttryck i ansiktet. All sin majestätiska ståtlighet till trots verkar hans chanser hos hindarna inte vara optimala detta år. Eller han kanske bara är utmattad under det långa 24/7 arbetspasset som hjortbrunsten är?  Ett nöje att få vara med och  observera dessa djur är det i alla fall. När de snabbt går eller travar fram över ängarna och man kan nästan höra de vackra hornen klyva luft. Då är man nära det vildas hjärta. 

Vingar!

Aldrig är i mina ögon en fågel så vacker som när den (fotografiskt) fångats i  sin flykt. Däruppe, i sitt naturliga element. Har anpassat mina redskap och inställningar för främst detta ändamål. Det som inte är bra att fotograferingssituationen kräver mycket ljus för att rörelsen ska frysas. Dvs bra, helst soligt väder ska råda. Så denna vinter har det inte blivit så många BIFar (BIF = bird in flight, för den som inte visste), men å andra sidan ser man till att komma ut när ljuvligt väder råder. En bra sak är att jag kan komma mycket närmare inpå fåglarna utan att  de drar iväg. Kan tänka mig att flygande fågel känner sig mycket mer bekväm med människor i dess närhet, den behöver ju inte ödsla dyrbar energi på att lyfta och fly bort. Ett par omställningar av vingarnas vinklar och BIFen är istället redan borta. Ovan följer ett par exempel på majestätiska vingspann.

Människor i naturen

-"Täck min rygg och jag gör samma för dig".
Så kanske dessa harar resonerade när faran  i form av ovantecknad närmade sig. De satt så här ett bra tag, jag fick ta många rutor. När jag gick hade inget förändrats. Det känns bäst just så. Att lämna så lite avtryck av sig själv när man vistas bland vilda djur. För en del människor tycks detta vara uttryck för en närmast kontroversiell uppfattning. Jag stöter på hundägare som tycker skogen är en enda stor hundlekplats året runt, andra ser beteenden som tyvärr riskerar föras vidare genom usel uppfostran. Om ni klickar på länken kommer ni till Jenny Mo`s blogg och närmare bestämt hennes upplysande svar på min fråga vad som kan drabba djur därute. Har ni oxå nån gång skämts över människan? Besynnerlig känsla; vara människa och på samma gång ta avstånd. 

Fåglar med fångst

Inte världens vassaste bilder, jag vet. Men hittade dessa i arkivet och något måste ju göras. Om inte annat kan de tjäna som katalysator för längtan till sommarhalvåret. Fast idag har det snöat, när jag kom hem från sessionen tittade solen fram. Så vill jag ha min vinter och då får våren gärna vänta.
Printade ut bättre bilder från nya A3-skrivaren  igår.  Mycket nöjd, senare ska det ramas in.

Naturligt skydd

Den här fasanhannen träffade jag på i september, förra året. Den ser annorlunda ut, märkte t o m jag direkt. Eftersom internet är alla kunskapers moder var det senare lätt att hitta en sida som upplyste om att dessa fåglar ruggar i oktober. Antar att killen ovan bara var lite tidigt ute, kunde inte märka något annat uppenbart fel på den. Lite spännande att den upptäcktes inte på de vanliga platserna, utan lite vid sidan av. Kanske den kände att dess avvikande färger bättre smälte in i dessa, nya omgivningar. Helt klart är fågeln i behov av  ökat skydd under denna tid, skydd från rovdjur menar jag eftersom flygförmågan påverkas under processen. Fotograferad på uppskattningsvis 8 meters avstånd uppvisar den inget dåligt kamouflage, eller vad tycker ni? 

Om vinterfåglars förekomst

Återkommen från min andra fågelsjö, Tåkern. Så mycket fågel där nu än finns under sommarhalvåret - och det finns mängder, kan jag lova - verkar sjön under vinterhalvåret inte vara så givande. Två dagars flitigt promenerande gav i princip ingenting, kom hem med en bild på en björktrast. Vädret var sagolikt vackert, inget att klaga på där inte. Att det finns fågel kan man utröna av Tåkernobservationer / Artportalen, men de är troligtvis siktade med optiska instrument som går långt utanför min fotoutrustning. Så om någon annan tänker resa upp från Skåne i denna avsikten kan det inte rekommenderas. Stanna kvar och ta många fler bilder där du står blir mitt råd.
Helt annorlunda situationen kring dammarna vid vattenverket hemma. Här en uppflygande gråhäger medan vi hade vintern kvar.

Bidragsgivarna

De skänker glädje genom sitt sätt att vara. Godmodiga, även om det bara handlar om att smaska i sig en morot som i undre bilden. Varje gång jag träffar på dem fyller de mitt sinne med sin skönhet; stolta i sin hållning betar de sig fram genom skogen. Det finns dessutom en speciell aura av vildhet kring dessa vita djur som jag inte kan förklara. Som bara uppstår när de oväntat - alltid oväntat - materialiserar sig framför ens ögon. De skänker sitt liv i stort antal varje år för att - som en sista uppoffring till oss människor - förvandlas till välsmakande kött vid festligt dukade bord. Ibland önskar jag att man kunde vrida verkligheten ett par snäpp åt andra hållet. Vilket håll som helst, förresten.

Vaktombyte

Några kommer kanske ihåg gladan där den satt och övervakade kyrkogården från samma träd? Vad jag inte talade om då var att man infört 2-skift för vaktmanskapet. Turen hade nu kommit till herr ormvråk som med sina lika skarpt seende ögon övervakar minsta lilla rörelse i området. Att det råder ogynnsamma vinterförhållanden spelar ingen roll, nån måste ju göra jobbet!