Djuret låg ute i sena kvällssolen och bara njöt. På rätt nära håll var han alldeles försjunken i sitt för att höra eller se mig där jag satte ner kameran - på enbenet - mot marken. Siktade och sköt. Man ser på bilden hur viga de är och intar till synes med lättja den rätt komplicerade kroppsställningen.
Nästan samma plats, möjligen samma dag. Jag är för lat för att titta efter. Ett förtjusande rå mitt i bokskogen försöker lokalisera vad slutarljudet kommer ifrån. Hon verkar inte se mig. Gott så. Djur som dess är verkligen värda sin vikt i guld för naturfotografen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar