Dagarna passerar snabbt nu. Jag är glad att några grönbenor hann anlända till ängarna innan de - ängarna - hann torka ut. För så är det. Vart tog alla vattenmassor från våras vägen ???
Steglitsen och hämplingen har förgyllt fotografens tillvaro...
...medan en storspov nästan försökte ramma mig där jag fotograferade från tornet.
Här ser vi stolt förälder som gett järnet för en uppväxande generation, nyss kläckt i boet. Men tragedin slog till på värsta möjliga sätt. Någon / något plundrade boet, bara dagen efter bilderna tagits. Skulle inte förvåna om tidigare inläggets mård var den skyldige. Trist att det ska gå på det sättet, men naturen var nu aldrig menad att vara förlåtande och vänlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar