Smyger mig upp i tornet, tassar försiktigt ut på trädäcket. Kameran skjutklar, objektivet förfokuserat. Och där! Sitter inte en lärkfalk och väntar på mig?
I måttlig uppförstoring. Inget att ta miste på : Fågeln har sett mig, bedömt närvaron som icke-hostil. Nu undras över vad blir nästa drag? Nå, den flög snart bort. Pulsen började slå mindre häftigt.
Går tillbaka till bilen, ser en tunn fågel sitta nästan i toppen av annat träd. Åter smyger mig fram och till såväl glädje som förvåning stannar motivet kvar. Blev fler bilder. Men som kan konstateras med en smula krampaktigt utrymme mellan grenarna i det för övrigt stendöda trädet. Samma fågel? Jag skulle inte sätta emot...
Makalöst fint fångade bilder på denna oerhört vackra fågel. Jag upplever att det räcker med att bromsa in bilen så sticker rovfåglarna sin kos. Dom är verkligen inte enkla att få på bild. Grattis!!
SvaraRadera