... låter den sig beundras. För visst har han väl varit hos frisören nyligen?
Men det där gränslöst långa och närgångna betraktandet reserverar djuret för hindarna. Inte för fotografen. Åtminstone inte denna gång. Kanske den ger mig möjligheten vid annat tillfälle. Just detta - att aldrig veta vad som väntar en därute - tycker jag är en fin krydda i naturfotograferandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar