torsdag 29 december 2016

Raritet i bloggen





Jag kallar dem skogsormvråkar. Bara för att särskilja från övriga i samma familj som inte sällan ogenerat sitter i öppen terräng. Och ibland låter sig snällt fotograferas. Skogsvarianten är nog den mest skygga av alla rovfåglar jag har tillgång till. Tror att jag under årens lopp lyckats landa mindre än fem i form av godtagbara bilder.
Oftast sticker de låååångt innan jag fått utrustningen klar eller - troligare -har de stuckit innan de ens upptäckts.

Därför är jag en smula mallig över denna bild från igår. Men så satt jag också i gömsle - plåtgömslet - och fågeln landade på sin gren och efter det gick fotooperationen hur lätt som helst. Vråken la nog till en början inte märke till mig, satt istället och spanade i godan ro. Sen var de ögonblicken över och för den som noga studerar ansiktsuttrycket står det klart i vilken utsträckning fågeln gillade min närvaro...

2 kommentarer:

  1. Den såg litt sint ut eller??

    Flott bilde fra skogen og dens beboere!

    Unikt

    Hilsen Anita

    SvaraRadera
  2. God fortsättning! Gillar verkligen bilden från skogen, det är ju som du säger inte så ofta man ser dem så här. Bara att gratulera till en lyckad bild.

    Ha det gott,
    Erik

    SvaraRadera