Jag hör till de som gärna tror djur är annat och mer än instinktsstyrda maskiner. Att de har en själ och i någon mening är medvetna om sitt jag. Så när jag betraktar bilden nedan tänker jag direkt på sömniga morgnar när föräldrarna försökte skaka liv i en och skolbussen går ju om tjugo minuter...
Att de kommunicerar med varandra, förälder och unge, det framgår väl i alla fall på respektives åtbörder/gester. Och ungens blick signalerar resignerad trötthet. Ungefär som min egen måste gjort på den tiden det begav sig.
Hahaha jamenvisst pratar dom med varann, och ungarna brukar dom ju alltid beskydda och prata med när man närmar sig.
SvaraRaderaHärlig bild du fick.
Tjingelingen från Rantamor.
Haha, klockren text till fotot. Och jag tror du har helt rätt...
SvaraRadera