Försökte smyga mig l i t e närmre, men hinden ville inte ha något alls av det. Så det var bäst att hålla sig i skinnet där jag tryckte mig mot vegetationen. Men vittringen. Mina doftmarkörer fördes mot djurets känsliga nos, grovsorterades där innan data skickades till hjärnan för slutlig tolkning.
Och resultatet blev klart underkänt. Men en halvvuxen kalv chansade hon inte utan stack det snabbaste hon kunde mot höger, ut ur scenen.
Annars rådde vackert ljus. Löven kämpar ännu framgångsrikt för att få pryda bokskogen. Vi lever i en härlig tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar