Nu har jag stött samman med henne, igen. Tittat in i de där ögonen så bottenlöst fyllda med avsmak för vad de tvingas registrera. Fått mig känna mig som persona non grata eller ännu värre. En gåta hur så in i grunden fridsamma djur förmår anlägga uttryck som detta. Faktiskt bara sett detta bland hindarna. Kanske någon före mig kastat sten mot djuren, vad vet jag. Vad jag vet är ibland är det bäst att hålla avstånd. Redan imorgon är allt glömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar