Jag har fått för mig att det nog finns en del ekorre i skogarna jag uppehåller mig i. Men de är förbaskat skygga. Ovanstående fotograferades i våras. Jag minns hur glad jag var som hittat ett ekorrebo för här kommer att bjudas på många fina bilder längre fram. Dang! Hur fel hade jag inte. Inte en endaste gång har den visat sig för mig sedan dess. Men ofta hörs den, eller de kanske är flera. Men visst finns fog för deras försiktighet. För skinnens skull jagades de stenhårt inom landet ända fram till 1940-talet eller t.o.m senare. Har jag läst någonstans. Häromdagen siktade jag ekorre på annan plats. Så fort den såg objektivet peka mot sig satte den sig i djupaste skugga i en grenklyka täckt med feta löv. Ridå. Men jag gillar ekorrar ändå och hoppas få publicera fler i en dimhöljd framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar