Här några porträtt på djuret "som är kaxigast i skogen". Översta bilden från idag, den andra ett par veckor gammal. Båda strax efter soluppgång. I ena fallet medljus, andra mot. Men ändå. Tänk vad ett par veckors tid kan göra med ljuset under denna årstid. Motiven har det gemensamt att de tycks mena att lämplig strategi att umgås med fotografen är att från väl skyddat avstånd bryta ut, raskt galoppera framåt och väl framme spänna blicken i den tvåbente.
När han ändå inte flyttar sig kan man göra piruetter och zigzaglöpningar för att ytterligare förvirra. Allt medan fotografen trodde att i en skog finna bara vilda djur som per definition skyr människan. Här står jag m.a.o fullt synlig på vägen som badar i ljus och fotograferar vilt på 3-5 m avstånd. Vad har vi egentligen husdjur till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar