Gruvliga scener

Fågelinfluensan slår med full kraft till nu. De stackars offren blir desorienterade och tappar balansen.

När de inte längre kan flyga med flocken blir de kvar likt strandade monument. Lätta offer för rovdjur.

 

Det sägs att havsörnar - som nog inte är sena att dra fördel av situationen - inte blir smittade. Det är nog tur det när bara på ängarna tjugotalet fåglar kalasar på offren . Som naturfotograf ska man inte väja för naturens gång, men när den här fågeln såg ut att drunkna kunde jag inte längre fotografera.

Dagen efter. En skadad vitkindad ytterligare. Just nu verkar denna art ta största smällarna. På bara några hundra kvadratmeter kunde jag upptäcka åtta till döda fågelkroppar. Huh!

Som de på samma ställe kan uppträda i hundratals, ja ibland tusentals individer är det kanske inte så konstigt att skadade vitkindade gäss oftare kan observeras.  Här i alla fall en fullt frisk fågel, fotograferad nära från bil.

Örngott på ängarna

 

Dags för havsörnarna att socialisera sig med varan dra. Deras parningstid närmar ju sig. Eller snarare är i full gång. Alla bilderna togs samma dag, samma ställe. Ovan under inflygning. Nu gäller det att visa upp sig från sin bästa sida.

En sak känns klar. Med dukat middagsbord redan avätet, fanns gott om tid för lite skoj och flört. Inte ens de allestädes närvarande kråkorna jagades bort. Istället fick de generöst nog ta del av matöverskottet. 

Små hopp, rejält flaxande vingar. Och sen ner på marken, igen. Beundrande blickar från förtjusta åskådare. Förstås.

På ängarna denna dag femton, kanske tjugo exemplar under en och samma räkning. Och inte bara de stortrivdes. Fotografer och skådare firade tidig julafton...

Goda dagar och inte

Samma art. Skånsk vinter i olika utförande. Trodde knappt själv att skillnaden blev så stor.

 

Hurra, vintertid är här!

 

Skåningarna har redan fått smaka på vinterväder. Fåglarna verkar gilla det lika mycket som de förra, dvs inte alls. För egen del har dagarna som gått bjudit på smått mysiga djurmotiv. Först ut skäggmes, rund som snögubben själv!

Vinter eller ej : Samma koreografi runt slagna byten råder. Först fälla bytet. Sen försvara priset från alla lycksökare. Nä, det hjälpte inte gladan att flytta ut kadavret på hala isen . Snyltarna stod som vanligt på kö.

För nära

Japp, händer enstaka gånger.  Kanske du just rundat ett skogsparti, kanske en reva i buskaget avslöjar något nära liv, samtidigt döljer dina egna operationer med kamera.

 

Överst ett par kronhjortar som lät sig väl smaka av körsbärsplommon ute i det vilda. Den andre kan skymtas i bildens underkant. Från revan i snåren.

Här rundades skogspartiet och väldigt nära stack några kronhjortar fram sina vackra snudor. 

Mitt i byn , i bilen rundandes ett gatuhörn med flankerande trädgårdar såväl till vänster som höger, uppenbarades plötsligt - och mycket oväntat - detta unga smaldjur, kanske två meter ifrån. Panikbroms och rådjuret backade först några steg. Fram med kameran och detta lite avklippta resultat lät sig manifesteras.

Kanske inte så mycket till bilder men med gott om detaljer att betrakta. För de som gillar sånt.

Diverse

Alltid (nästan, då ) händer något på ängarna. Gråkråka kör bort Börringevråk.

Smådopping i lugnt vatten.

Bläsand i likaledes...

Även fru och herr kricka njuter av simturen i plattvattnet.

 

Följda av kanadagås och prutgås.

Ett gäng snatteränder och ensam storskrake bildade fint motiv med sjön som fond. Vet inte om det stämmer, men någon berättade att för inte så länge sen var snatteränder i min sjö ovanlig. Inte så längre. Naturen är till sin natur ( förlåt! ) ombytlig, dynamisk. I så måtto har ingenting förändrat sig.

Gräs

Har var det ljusare än bilden förmedlar. Hann knappt stiga ur bilen innan mindre gäng av vildsvin passerade på avstånd. Att man aldrig lär sig att alltid vara beredd! Hur som helst, gräset kom med i bild.

Också från bilen. Här mer beredd med kameran. Mitt i byn, på obebyggd tomt, nära genomfartsväg. De dyker upp på mest oväntade ställen.

Mycket gräs och vatten. Då trivs tofsvipan. Tänk att om bara ett kvartal kommer de tillbaka. Bilden från förra veckan.

 

Nytt för mig. Ljungpipare, 28 stycken. Stannade ett par dagar innan de också drog iväg. Skulle gärna fota dem i sommardräkt eftersom vinterstassen är deras klart mest bleka. Lyste ändå upp där på ängarna. Bland gräset.

Alla dessa havsörnar

 

Årets ska snart summeras men redan nu vet jag att detta fotoår går till hävderna som mitt bästa örnår. Närmare bestämt havsörnsår. Under några veckor i våras t o m skröt jag för omgivningen att idag, en dag hade jag minsann upplevt en örnfri dag...

Nu i höst har det bara fortsatt. Bakom staketet måste ha legat ett kadaver som mättade närmare tio fåglar samtidigt. 

Ser jag en kulmage??? Uppenbart ordentligt proppmätt flög en av individerna vidare mot nya äventyr.

Fåglar landade i strid ström, smärre slagsmål inte ovanliga.

Låter den här sig bli bortkörd?

Tyvärr (?) lät sig inte kadavret illustreras. 

Här en grupp som dragit sig undan. Med måltider som denna i åtanke är det inte underligt att det går bra för skånska havsörnen.

De som lyser upp

Brunstsäsongen för min del inleddes och avslutades lika abrupt. Jag har varit tvåa på pucken sen dag 1. Men det hann i alla fall bli några bilder. Mer än som kan sägas om tidigare år. Det ensamma handjuret ovan fixerade jag på väg från en brunstplats till annan.

Efterhand som furor fälls och gran inplanteras blir "mina" skogar allt mörkare att vandra i. Har köpt nya kameror, tur var det. Bättre sensorer och autofokus offsetar det problemet, åtminstone delvis.

 

Men en vit hanhjort lyser alltid upp. Eftersom få tycks mena att dessa djurs skyddsvärde är något att särskilt beakta blir min åsikt - så klart - den diametralt motsatta. Doven lyser upp i mörkret på fler sätt än ett.