Mot höst vi gå

Japp. Årets kronviltshöjdpunkt närmar sig fort. Här hade jag turen att för några kvällar sen stöta ihop med ett större gäng hindar. Uppskattningsvis femtio - sjuttiofem djur. Uppskattningsvis.

Jag står på det travspår djuren marscherar över. Fullt tydlig och alla uppskattade inte min närvaro. Hindar är nog känsligare för det där än megastora, testostereonupptankade handjur.

Djuren vällde fram...

...och som en av de sista kom denna hind. Kan ju vara ren slump att hon håller upp halsen likt de brölande handjuren. Men någonstans i flocken finns en ledarhind och hon kan också "bröla". Inom citationstecken därför att det åstadkomna ljudet mer påminner om - håll i er ni som inte redan visste - badankans pipande. Bad-anka. Faktiskt en smula komiskt. Men jag har sett platshjort och ledarhind stående tillsammans, brölande. Finns ingen som vågar flina där, jag försäkrar...
 

Akrobatik

Rävunge undviker helst taggiga, stickande växter. Hur var det nu? Huvudet upp, baken ner. Eller tvärtom?..

...Råbocken flyter fram i luften ovan sädesfält, står inte fåglars flykt långt efter....

...Medan lärkfalken demonstrerar hur man äter upp sin mat samtidigt som man håller undan med 100 knop. Utan att krocka med kolleger eller alla svalor som pilar förbi...

..De lite stolpiga storspovarna har inget emot en halsbrytande dans inför parningen ( eller är det rivaler emellan? )...

...medan vi till sist skådar svarttärnans konster på stolpe. Och allt detta medan OS-gymnastiken pågår i TV:n. Djur kan också!!
 

Med glimten i ögat...

Smått burleska bilder ovan och som följer :

T o m med de största gör ibland bäst i att ta betäckning. Se bara ovan !

 

Avslutningsvis  : Den lille krigaren. Sparvhök med stans och attityd.
 

Uttryck i naturen

För den som vill fördjupa sig i djurs minspel är det lätt att fira högtidsstunder därute. Visst, här finns mått för godtycke. Det jag ser behöver du inte alls tolka på samma sätt. Det viktiga är ju att komma till insikt att djur inte är robotar, reagerar endast på yttre stimuli. Här finns själsliv och tankegångar, om än med måtta. T ex i bilden ovan där röda gladan visar oförställd häpnad över att regn faktiskt kan förekomma under sommaren.

Tidigare publicerad bild men för att göra mig nästan övertydlig... Apropå visa känslor.

Jag förstår att här svallar emotionerna, i revirkrigen skäggdoppingar emellan. Men de syns ju inte här. Blogger!!! Hur tar jag bort uppladdade bilder utan att tvingas göra om hela inlägget!?

 

Priset som fåglarnas konung när det gäller att visa känslor går - på våra breddgrader, åtminstone - till gråhägern. Här sitter den ned, fötterna framför. Och utstrålar ett enda, svavelosande mantra : Platsen är min. Bara min. Ge er iväg!! Bara de största bland svanar och kanske, kanske rovfåglar vågar närma sig...

Vi blickar tillbaka...

För att leva upp till bloggens namn är det hög tid för hjortbilder. Bilden överst från i vintras. Majestätisk skovelhornad tog djuret igen sig högst upp på backen och vi tittar ner på låglandet i bakgrund.

Också från i vintras då jag mer eller mindre punktbevakade ett område i skogen. Tittar man noga kan på den översta bilden i trion ett Janusansikte skådas. På sex ben, minsann. Och det snöade...

 

Samma vinter, samma skogsbit. Hade ffg anskaffat ett vintercamoställ. Japp, alla bilder från Skåne... Tror kanske inte att kamouflaget var avgörande, men jag fick många bilder och fler än vanligt.

PS/ Visst ser det gott ut med snön i värmeböljan de flesta av oss just nu upplever...? / DS

Om smått & gott

Föräldrar har just nu ett veritabelt slitgöra med att mata ungarna sina. Står man alldeles intill ett gäng av de senare förstår man. I det här fallet matas de kanske inte direkt regelbundet, men i alla fall med korta intervaller. 

Man hör först ett smackande fågelläte, rätt ungar svarar pipande och en svart skugga pilar in i byggnaden. I det här fallet ett gömsle så stort att det härbärgerar flera svalfamiljer. Blixtsnabbt överlämnas delikatesserna och lika fort förvinner de ner i hungrig strupe. Bilderna tagna med 700 mm brännvidd och  för att ge fåglarna rum i sökaren fick jag maka in mig tajt mot bakre vägg .

 

På tal om föräldrar. Ffg har vi haft nöjet att husera en rödstjärtsfamilj i stalldelen. De - rödstjärtarna - övertog, möjligen med våld, ett svalbo som genast byggdes om. På bilden den stolte pappan. Lite är det väl som de säger : Utfärgad hane är en av de vackraste fåglarna på våra breddgrader.

Familjen svarthakade

Åter till familjen svarthakebuskskvätta (puh!). Vem kom upp med sådant namn?!

Överst ser vi honan posera och hon gör det med den äran, tycker jag. 

Här är produkten. Jag menar ungen, såklart. Kunde vid fototillfället redan flyga, men föredrog att bli matad sittande på planket. Smart tänkt!

 

Sist den granne hanen. Trevligt nytillskott till svenska faunan för nu verkar det väl som arten kommit för att stanna? Åtminstone med somrar som de senaste... Hör väl egentligen inte hit men visst känns det frustrerande med en hetta som nästan tvingar in en inomhus? Tycker nog de flesta annars utomhusvana för - väl ute på platserna - påträffas bara sällan tvåbent sällskap. 

Eftermiddag med rävunge.

Tillbaka till rävgrytet. 

Här bilder av Lilleman, betydligt senare i utvecklingen. Sladdbarn?? 

Jag upptäckte honom när han från sidan smög sig mot ingången. Inte för att han hade några som helst planer att gå in där. 

Nä, lämplig plats att sova middag på var det som gällde. Här blir nog bra!

Men först annat av livets nödtorft. Detta prekära läge utspelar sig kanske 10 meter från mitt objektiv. Här vilar inga blygsamheter!

Därefter. En stunds välgörande powernap. Godmiddag, over and out!!

En kväll "på jobbet"

Alla bilder från samma ställe, nästan alla på samma dag. För så är det där : Antingen - eller. Flesta passen ger ingenting alls, andra vräker ut bildmöjligheter. Överst lärkfalk en face.

Sen en raritet. Rostbrun hona, gök. Fågeln har dykt upp lite då och då och gett mig flera fototillfällen. Under den dubbelbeckasin. De där extra spoilerna - läs vingarna - baktill är förmodligen de som är upphov till fågeln speciella ljudeffekt under dykning.

Fiskgjuse med fångst är numer välbekant syn i min sjö .

 

Två tranor landade på strandängen nästan mitt framför näsan. Genast skallrade de ut sina underbara läten, rullar fram över hela dalsänkan. Tacksamt ljus. Ser det inte lite norrländskt ut? Från en underbar sommarkväll där hettan något förtogs av den stilla bris som rådde. Något att minnas till kyliga vintern.

Ljus i skuggor

Oftast - läs alltid - exponerar jag manuellt när det kommer till fåglar. Tycker att det känns som det säkraste sättet att hämta hem hyfsat korrekt belysta bilder. Med den bonusen att emellanåt skapas intressanta effekter.  Ovan framgår väl att jag värnar om högdagrarna.

Vit duva mitt i byn utgör inga problem och ringduveparet vilade sig i djup, djup skugga vid Lunds reningsverk. 

Åtminstone med min utrustning vore det annars så lätt, så lätt att krascha vitheten mot annars mörka bakgrunder. 

 

Med taltrasten exponerade jag så snålt att detaljer i skuggorna försvann och högdagern i bäret gör bilden. Tycker jag. Andra får tycka annat. Gärna i dessa spalter.

Röriga bakgrunder tonas ner. Inte för att storken på bild egentligen behöver stöd för att hävda sig på bild. Den som tittar noggrant ser att det regnar. Vätan gör ju att högdagrar betonas än mer.