Välkammad och fin...

... låter den sig beundras. För visst har han väl varit hos frisören nyligen?

Men det där gränslöst långa och närgångna betraktandet reserverar djuret för hindarna. Inte för fotografen. Åtminstone inte denna gång. Kanske den ger mig möjligheten vid annat tillfälle. Just detta - att aldrig veta vad som väntar en därute - tycker jag är en fin krydda i naturfotograferandet.

Nu é dé jul igen...

...och se hur mina bevingade vänner lugnt inväntar tomtens ankomst.
Balanskonst var ordet !

Barmark blir det av allt döma till helgerna som stundar...

Med dessa fältens väktare önskar jag alla läsare en riktigt god jul !

Ensamvarg

Nåja, ensam fågel, då.

Sällan man ser två rödhakar på samma ställe. Liten, orädd och fint utstyrd som den tycks för oss människor, är den ju på samma gång starkt revirhävdande. En håller hus vid min vintermatning och är en bland få arter där som spänner ögonen i fotografen när han fotar på någon meters håll.

Bilden ovan är från sjökanten och är det inte märkligt hur en färgklick som rödhaken ändå förmår smälta in i landskapet?

Människovan, om än ej -vän

Tror faktiskt det är samma fågel trots några dagar skiljer bilderna åt.

Helt annorlunda ljussituation, men ändå... Fjällvråk eller Börringedito. Visade upp sig i samma lilla område några dagar för att senare inte (aldrig? dyka upp igen. Orädd och verkade van vid fotografer. Vad gör du nu?

Julstress eller....

Snart julas det. Känner redan stressen flåsa en i nacken, som det brukar heta. Kanske mer korrekt vore en uppstigande känsla av ånger, ånger som är mitt tydligaste julsymptom. Hur ska jag hinna med "allt"? Nå, jag är väl ingen större julfirare och försöker vara rationell. Just nu har jag löst ett stort problem jag hade : Måste jag åka flera mil för att köpa den där prytteln som inte verkar finnas i några affärer i hemområdet? Nä, tack vare internet är presenten bara ett par knapptryck bort. Garanterad leverans före det magiska datumet och allt. Perfekt, perfekt, tackar, tackar.

Även som fotograf kan man försöka vara rationell. Jag menar, varför nöja sig med en när samma knapptryck kan resultera i två?

Fågeln känner ni nog igen. Likaså grenen den sitter på. Nytt är det suddiga i bakgrunden - ändå valde jag bländare 10 - som liknar....just det. En gråhäger till.  Detta var mitt lilla tips till alla julstressande läsare. Ta det lugnt, låt motiven själva fotografera sig...

Prasslande ljud

I skogen. Bär på 500:at, fastskruvat på mitt nya tilthuvud tillsammans med min gamla parhäst monopoden. Huvudet ska tåla 25 kg vikt och känns verkligt stabilt.
Medan jag njuter av den känslan - att dyr optik inte längre riskerar krascha mot marken - hör jag plötsligt små ljud bakom en buske. Nånting smyger där bakom. Kommer mot mig. Utrustningen ner mot marken, riktas in mot ljudet. Så skymtas något litet, ljust och sen ser jag hela djuret. En katt!

Ugggh! Inte så vanligt syn i dessa skogar. Går vidare. Nu prasslar det till, igen! Vad ska nu materialisera sig ?

En råget stannar upp så snällt. På avstånd gör de ibland så. Fick ett fint ljus att arbeta med sista halvtimmen innan skymning börjar på allvar falla. Efter ha gett mig 20 sekunder vandrade hon vidare mot sitt.

Havsörn !

Först tog det 15 år. Sen gick det bara kanske två till. Därefter började jag fotografera fågel mer systematiskt och sen har det varit tätt mellan obsarna av sjöarnas oomstridde kung. Ja, havsörnen, då. Så jag är verkligen inte rätt man att uttala mig om beståndets förändringar. Men hoppas såklart att det ökar, sakta men säkert.

Klart tycks vara att äldre par häckar i samma bon som tidigare år. Fågelkännare säger mig att detta är bra tecken på att fåglarna trivs och att maten dessutom räcker till nya familjebildningar. Genom sina tubkikare håller de förra dessutom god koll på eventuella tvåbenta äggtjuvar. Nu med så mycket ny kriminalitet att arbeta med inom våra rättsvårdande myndigheter, skulle man väl kunna kalla detta skådande för välkommet polisarbete !

Snart...

Några härliga vårfåglar jag bjuder på.
Snart är vi där, skaldar jag likt raspig refräng.
Vintern grå,
med bara sparsamt ljus en fotografisk prövning.
Ersätts så av solens kröning.
Lockar fram motiv på äng.

Tittar misstänksamt...

...på något därnere på marken. Full koncentration rådde. Tid detta tog detta räckte mer än väl för att sno några bilder från bilen på landsvägen, en inbromsning som annars med största säkerhet resulterat i uppflog. Så tack, tack lilla åkersork eller i vilken annan skepnad du distraktionsfaktor befann dig i.

Igår...

Solnedgång, klart väder och en massa skarvar flög bort över vattnet.
Nån gång kanske det kan räcka långt?