Ta,ta,ta!!

På årets sista dag, strax efter 15.30, kör jag igenom fågelreservatet och får syn på dessa. Det kan kanske - som du Martin besvarade i tidigare inlägget -  vara fråga om fåglar som ännu inte migrerat. Låter ju egentligen mer plausibelt än det jag skrev att de redan kommit hit från vinterkvarteret.

Hur som helst fanns de där att beskåda denna eftermiddag. Jag passerar genom området så gott som varje dag utan ha sett vipor på flera månader. Men det är klart. Området är ju gigantiskt.
Eftersom jag är optimist väljer jag att se gruppen som det vårtecken de normalt utgör. 

Första dagen...

...bjuder på dimma, mörker och regn. Inga idealiska förutsättningar så arkivet får förse bloggläsarna med material från bättre tider. Ovan några miljöbilder med klar luft, t o m snö kvar i skuggpartierna. Ser det ut som i nedre rutan.

Definitivt snö i nästa. Tagen enda riktiga vinterdagen vi haft så här långt. Grönfinken ser ut att ha det gott där i solen, i trygghet med munfull mat vid min matning hemma.
Sista bilden på storskraken får symbolisera hopp om mer vinter, mer ljus, fler BIF:ar.
God fortsättning, förresten!

Sista dagen....

Gott slut på året och alla önskar vi oss väl ett än bättre nytt!
Idag, sista dagen på året, siktar jag på ängarna ett tiotal - tofsvipor. Knappt har de stuckit innan de är tillbaka igen. För mig rekordtidigt. Normalt beteende är det definitivt inte. Förra året var ett par veckor av februari månad gångna. Jag tyckte nog de var tidiga redan då. Bildbevis kommer senare.

Som årets sista bild väljer jag en som gör bloggnamnet rättvisa. Med jägaren - fotografen - insnärjd i ett bestånd späda tallar, hållandes andan och på frihand fotograferande med högt ISO, lång slutartid (1/60s). En minnesvärd kväll i landets kanske bästa område för kronvilt av nominatkaraktär. Längtar redan till nästa september...

Retrospektivt (3)

Gott om vadarfågel detta år, skrev jag i förra inlägget. Paret på bilden såg till att den standarden upprätthålls även kommande säsonger, vilket fotografen tacksamt dokumenterade. Rödbena är genom sina spektakulära färgklickar och sitt mod en av mina absoluta favoriter ute på ängarna.

Betydligt mer sällan ser jag brushanar. Speciellt handjuren. Här en - tror jag - ännu inte fullt parningsutvecklad  individ, som i ensamt majestät försåg sig med godbitar i det översvämmade området. Deras parningsspel är annars ytterst spektakulärt att skåda och det nöjet har bjudits mig hittills en enda gång. Men det är en annan historia.
Bilderna från senare hälften av april.

Retrospektivt (2)

Våren är inte minst vadarnas tid. Detta år formligen kryllade det av storspov på ängarna. Tyckte jag fick ett bra porträtt i hällregnet som rådde. Bilden från mars månad.

Med bättre ljus kom BIF:arna till sin rätt. Här dykande fisktärna någon sekund innan vattenytan klövs. Jag gillar fonden av avlägsna träd och då måste ju motivet låta sig fotograferas på låg höjd. Från april.

Retrospektivt (1)

Blickar tillbaka på ett år som varit hyfsat bra när det kommer till naturfotografi - för min egen del.
Våren kom snabbt, sommaren var lagom, hösten fin men alldeles för torr för att de vanliga uppehållsplatserna skulle attrahera migrerande fåglar i skaror som brukligt. Vintern så här långt blev blöt och blåsig, med bara fåtal fototillfällen.
Den här ormvråken/börringevråken tjusade hela förra vintern. Fågeln blev småningom mer eller mindre van vid människor och vid något tillfälle kunde jag avbilda den från bara några meters avstånd. Utan annat gömsle än bilen.
Den fågeln glömmer jag inte i brådrasket, så mycket är säkert. Från februari.

Färskvara

Så kan jag äntligen servera en nytagen bild.
Den här har jag avmättat färgerna på. Solen lyste riktigt intensivt på fågeln och jag måste fotografera genom en ridå av stammar och grenverk. Har bilden i flera varianter och tyckte för dagen denna blev bäst.
Motivet uppförde sig hur snällt som helst. Jag måttade vilt med stora objektivet på. Steg åt sidan, hukade mig. Kanske skarven kände sig trygg bakom skyddet av trän. Satt bara stilla kvar, rörde på huvudet, följde mina rörelser uppmärksamt. Full koll hade den i alla fall. Önskar fler fåglar kunde ta efter det beteendet...
Bilden tagen nere vid kanalen. Vinden låg på lika starkt som som solen. Knappt en enda fågel i skyn, de flesta verkade markbundna denna fina dag.

Intresselöst? Nä, nä.

Här följer vad som kan hända en skön oktoberdag. Vi här i Skåne hade en makalös fin, torr, inte särskilt blåsig höst.
Gråhägern på väg att landa i vassen.

Elegant glider den in. Försiktigt sätter den ner landningsstället på bärbar gren.

Så var det klart!
Ehhh, det var inte så mycket, tänker ni nu?
Allt är som bekant relativt och sett mot min bildskörds beskaffenhet senaste veckorna är detta stort...
Idag har jag i alla fall lyckats fotografera en skarv i medljus. Kanske blir ett inlägg framöver.

Deerhunters julhälsning

Önskar alla läsare en riktigt god jul!
För egen del flyger den in med gladan. Gladare kan den inte bli...

23/12 och dags...

...dags för den förxxx:de julgranen. Först iväg för att köpa ny fot för den gamla kunde vi inte hitta. Hittade en stilig metallsak. Gick sönder direkt man rörde vid den. Givetvis kraschade hela härligheten, gran, ljus, kulor och allt,  i golvet. Givetvis hade en mindre tänkande individ - ja, ja, det var väl jag , då - redan fyllt foten med sockervatten. Efter bara en halvtimmes svabbande var golvet någorlunda torrt. Med skiftnyckel drogs granen till slut fast och - just nu åtminstone - står vår julgran ståtlig och fin. Sonen klädde den med bravur.

Mörka tankar under detta arbete födde idén om en lika mörk fågel som dagens inlägg. Så varsågoda, en råka, fågeln nästan alla skyr. Trots att arten är enastående intelligent bland fåglar. Den här svepte förbi tornet och 1/000-delen senare blev den sensoriserad. Jag tycker de blå skiftningarna i det mörka är - vackra. Smart & vacker. Normalt en verkligt vinnande kombination. Men inte här?