Brohäng för gäng

Hade turen stöta på ett helt (ungdoms-)gäng ladusvalor. Satt på vägräcke till en bro och till bron hör en bom så den förra kan spärras av. Det var konkurrens om bästa plats där oxå.

De kivades mest hela tiden, bytte positioner och verkade omåttligt stolta över sin nyvunna flygkapacitet. Och så bra de kommer att flyga lite senare i livet, som vi alla vet.

Ovan ett grupporträtt. Bilderna togs med 420 mm brännvidd, från bil inte längre bort än 6 meter.

Dessa fåglar finns inneboende i många stall. Förgäves har vi försökt locka dem till vårt. Men katterna är inte till någon hjälp och det är ganska lågt i tak och mycket att klättra upp på...

Så för mig känns det ovanligt med ladusvalor så nära.

Balansakt på vägbom. Inte helt lätt ens för ungfåglar.

Fräckis?

Hos mig verkar sommaren inte riktigt vilja bestämma sig: Infinna sig eller inte? Veckorna efter midsommar brukar vara ostadiga, än är det inte kört.
Över till annat. Väntade på vilt vid vägkorsningen. Som vanligt fullt synlig, kamera på monopod. Jag hoppas att hjort ska titta fram ur skogen, antingen de är nyfikna eller bara nonchalerande min person. Denna gången blev det inget napp. Inget napp som jag tänkt mig, vill säga. För medan jag står och spanar hörs ett lätt prasslande ljud, bakom och till höger. Tittar på en liten hare som helt fräckt tittar tillbaka.

Djuret menade nog att dess kamouflageverkan borde räcka. Det skulle kanske kunna vara fallet på längre håll, men här skiljer högst tiotalet metrar oss åt. Så den gubben gick inte!

Som på film

Sen kväll mellan fotbollsmatcherna tog vi en promenad. Det hade regnat och gråväder rått hela dagen. Så bryter solen fram och dess varma ljus skapar fantastiska färger; grått blir brokigt och redan bjärt färgade fåglar blir - än mer kolorerade. Lite Technicolor á la 50-tal över hela landskapet.

Gulärlan var helt orädd. Eller snarare listig i det att den med sin uppenbarelse lockade oss bort från (boet). Och som den sjöng för oss!

Naturkraft

Vindkraft är väl en av ingredienserna till att vi människor och djur i framtiden ska kunna bo kvar på planeten. I årmiljoner har rovfåglar utnyttjat denna energi utan ha tillfogat större skador än ett eller annat bytesdjur som fått plikta med livet. Stolta står snurrorna på slätten. Jag tycker de ser coola ut och medan jag tänker tanken produceras ren energi. Men samtidigt är vindsnurrorna skuld till många fåglars död när de senare kraschar mot/huggs itu av propellern. Antar att nattetid är värst. Kanske ett slags radar kunde detektera närgångna fåglar och aktivera ett tidigvarning-system? Hmmm, de är kanske inte helt enkla frågor, dessa. Om detta bryr sig just nu inte kärrhöken. På jakt som den är över Tåkerns vassbälten. Skulle man fråga den tror jag fågeln håller vindsnurror före osande fabriksskorstenar...

Sagt under Almedalsveckan?

"-De ser så patetiska ut, de där politikermänniskorna där borta. Ingen enda gubbe med utstrålning och pondus. Vi starar har aldrig haft sådana problem. Vi är liksom naturligt ämnade för jobbet att leda!"

"- Se bara på mig! Jag har pondusen och kan bara genom att titta på journalisterna hindra dem ställa de där näsvisa frågorna andra darrar inför. Och då är jag bara tonårig ännu. Om jag funnits på valsedeln hade säkert alla röstat på mig! Inte sant?"

Berättelser!

Jag vet. Bilden som följer är inte direkt fantastisk. Men sällan siktad fågel är sällan siktad fågel. Och när det gäller rördrom är bilder inte vanliga. Vill ni se bättre bilder och samtidigt läsa om vad som kan krävas för att få en, läser ni lämpligen här! Här följer nu en annan berättelse från förrgår.

Samtalar med en fågelskådare. När det gäller fåglar finns alltid mycket att ventilera. Mitt i en mening lyfter han plötsligt upp kikaren, utbrister : -Stor fågel på ingång, ingen havsörn men ... en häger! Snart nog har jag fått fågeln klart återgiven i sökaren och som jag ju sett den för inte så länge sedan, känner jag igen färgschemat.
Rördrom!
Det är fortfarande alldeles för långt avstånd för vettiga bilder, så istället intresserar mig vad skådaren har att säga. När dromen försvunnit ner i vassruggen, tar han ner kikaren, utbrister : -Det var som .... ! Inte sett rördrom på trettio år. Och då var det just i denna sjö! Otroligt!
Vi samtalar lite över detta. Så händer det märkliga. Fågeln vänder tillbaka, på närmre kurs dessutom. Jag fick min bild ovan. Och fick se hakan rusa ner en våning till på min vän skådaren...

Kulturell uggla... (1)

...eller vad ska man då kalla den för? Denna härdiga kattuggla som står ut med folksamlingar, biltrafik, dånande teaterföreställningar mm. Allt inom nära blickfång. Ja, den pallar t o m för envetna fotografer som absolut måste föreviga djuret.

Intill stupränna och åskledare (sic!) känner sig fågeln uppenbart bekväm med dagvilan där den bekvämt tar stöd mot den fina Klosterkyrkan, mitt i stan. På kyrkogården syns ständiga följen av duva, kajor, olika småfåglar som alla kan räkna sig till bytesdjur. Smart val av boplats kanske ändå? Nu hör i alla fall ugglan ett tickande ljud från något därnere. Fastän den sover, öppnas ena ögat, omgivningen kontrolleras. Jaså, bara en sån där gubbe. Fasligt vad en sån måste arbeta hårt med tunga fotogrejor. Åter till den härliga sömnen, tack! Bilden togs sent igår kväll. Tyvärr med högt ISO eftersom det börjat regna och vidhängande mörker snabbt föll på.

Vanligare syn?

Trana i midsommarblomsterhav. Kan det vara något för bloggen?

Arten håller på att etablera sig hos mig. Som på många andra håll i landet. Eller är det bara perceptionen min som kalibrerats om senare tid?
Nu ska jag snart iväg för att fotografera en synnerligen kulturell uggla. Upptäckte den igår. Hittar jag den får den såklart plats bland spalterna.

Gräsandshona - en stilstudie

Sökte mig ner till svalkan vid vattnet. På vägen dit ett par hinder att först passera. Som att huka sig under lågt hängande grenar och klättra över stenbumlingarna. M a o svårt att göra sin entré obemärkt. Såklart andhonan hörde och så fort hon insåg att nä - ingen kronhjort, bara en människa - tog hon genast till sjappen, ut mot öppet vatten.

Väl luftburen gick den förflyttningen snabbt, tre bilder hann jag få av vilka dessa båda blev bäst. Inte alls illa, inte minst mot bakgrunden att kamerainställningarna fortfarande var anpassade för sittande fågel. Knappt beskurna foton, dessa.

Färglöst

Den här kom ut konstigt. Alla färger i bilden är som jag upplevde dem. Men fågelns? Det är sen kväll i varm solnedgång och medljus. Fågeln sitter på nyplanterad gran och högre träd skuggar från vägens andra sida. Så möjligen faller skuggan rakt över fågeln men inte annars. Jag vågar mig knappt inte på att gissa vad slags fågel vi tittar på. Unge av flugsnappare?