Glad & vacker!

Skedandshonan lyckas alltid se glad ut. Bara det kvalificerar henne till denna blogg.

Inte mycket tid att lägga på författande; nu ska sommarbetet för våra hästar stängslas upp.
Ses imorgon!

Blir det något resultat?

På tal om fågelungar. Storspoven på bild ligger definitivt på ägg. Placerade sig försiktigt över äggen, med skruvande bakdel la hon dem och sig tillrätta. Ganska nära vägen, bilderna togs från bil. Minnesgoda läsare erinrar sig kanske tofsvipans misslyckade häckning förra året. Detta bo är alldeles i närheten, förhoppningsvis blir resultatet bättre. Den där näbben kan kanske något mer avskräcka predatorerna än vipans lilla kran.

Samma fågel, 4 dar senare. Gräset växer fort nu...

(Tysta) skriet från vildmarken

Inga ungar tittar fram ännu. Med partnern ständigt på jakt efter mat kanske fågeln på bilden inte klagar över busiga ungar, utan istället (ljudlöst) signalerar sin aptit på grodor och annat gott. Magen kurrar, m a o. Eller. Boet ger fantastisk utsikt över den vackra omgivningen. Ändå måste väl de många veckornas ruvande över ägg ta ut sin rätt och ge lätt uttråkade föräldrar rätten att ogenerat gäspa stort. Kanske istället det är vad som sker. Något ljud hördes i alla fall inte. Dessa fåglar är stumma.

Bilden togs i förrgår som kändes som första riktiga sommardagen hos oss. Måtte de snart bli fler. 

Det stora Gröna

Fylld av tankar betraktar råbocken utsikten. Så fort det har gått. Övergången från kala vinterträd till fullt belövade. Till synes väl medveten om trafiken har den parkerat sig i vägrenen. Kanske den oxå något funderar över de där stolparna. Skulle inte all el ha grävts ner i marken vid det här laget? Men då skulle kanske den kraftiga sluttningen inte se lika brant ut? Nå, säkert njuter djuret av sceneriet. Det gör jag oxå varje gång jag kommer till platsen. Dessutom. Vi njuter båda av de sista bland insektsfria kvällar.

Av bilden framgår att vinterpälsen snart fällts ur för denna gång. Hela nack- och huvudpartiet signalerar om den sommar som står för dörren. Kan man knappt tro när man tittar ut genom vardagsrumsfönstret denna dag...

Ett ögonblick i det (nästan) fördolda

-Har inte tid med fotografering, nu, hörru! Kan du inte se att jag har nog med familjepusslet? Uppskattar verkligen den tid du lägger på oss fåglar, men nu vill jag vara ifred!
Så kan det nog översatt till vårt språk låta lite varstans nu. Men fotografen tänker inte släppa greppet, inte ens för en sekund.

Denna hans kamera är obeveklig. Motiv kan sökas upp långt därinne i grenverket, läggas i fokus och av går skottet. Den lille blåmesen fångas skarpt när den för ett ögonblick satt stilla i sitt eviga sökande efter föda till sig själv och sin familj. Min relation till fågelvärlden får jag klara upp vid annat, bättre tillfälle...

Efter jobbet

Det är eftermiddag. En lång dags hårt slit på ängarna håller på att ta ut sin rätt. Det är fördelen med att vara fri, vild och obunden till klocktid. Man gör vad man vill, när det passar. Så vad försiggår här? Fågeln - en storspov - spanar mot himlen. Då lägger den gärna huvudet på sned, som om den bara vill titta med ett öga. Jag har lagt märke till detta många gånger, kanske den har ett starkare öga och förvissar sig om att det är detta som kommer till tjänst. Jag är säker på den spanar efter rovfåglar. Nu är det dags för handling!

Två minuter senare... En stunds välförtjänt siesta i dagsljuset! Jag lägger märke till att den ställt sig på en jordhög. Från höjd smälter fjäderskrud bättre in mot bakgrund. Men i övrigt har den valt en vacker sängplats, omgiven med blommor som den är. Är avundsjuk, jag sliter oxå hårt på ängarna och kunde behöva ta mig en tupplur. Men tillträdesförbud råder för oss människor.

Mysteriefågeln...

Högst upp i törnsnåret sitter den lilla fågeln. Busken är bara, ja, en buske. Men hem och rastplats för åtskilliga småfåglar som pilfink, sångfågel av varierande slag, törnskata. Intill en parkeringsplats där man med bilen kan fotografera från mindre än 5 meter skulle man vilja. Jag gissar att den lilla ensamma busken är så populär för att växten skyddar från marodörer som sparv- och duvhök. T o m dessa rovfåglar drar sig tydligen för att dyka in bland de sylvassa taggarna.

Hämplingen har jag äntligen börjat komma underfund med nu.  -Titta, där sitter ju en hämpling! Så kan det låta idag. Jag skäms för att jag vid tre på varandra följande tillfällen för några år sen bad experterna på FS att identifiera den underliga, lilla fågeln på bilderna jag skickat in. Hämpling. Hämpling. Hämpling. Hämpling varje gång. Förstår om de har undringar kring min inlärandekapacitet :) Ganska vacker skapelse med sitt roströda bröst, tycker jag.

Skarp tätting

Nämnde i förbigående för några veckor sedan att jag skulle testa nyinköpt konverter. 300 mm/4,0 blev 420/5,6. För skärpans skull rekommenderar tillverkaren att blända ner ett halvt eller fler steg ytterligare. Sagt och gjort. Bilden togs på f/6,7, min standardinställning.

Inga större skärpeproblem här, vad jag kan se. Tvärtom. Fågeln fotograferades från 4-5 meters håll. Resultatet glädjer mig mycket. Dels för  - under förutsättning jag kommer ihåg att ta med denna utrustning - att jag kanske slipper "stympa" mina närporträtt, dels för att jag inbillar mig att jag här fått en oöm, rejält vädertätad utrustning för riktigt tuffa förhållanden. Sådana uppstår lätt där jag bor. Tänker på vind, regn, snöstorm och annat ruskväder. Nackdelar? Tja, det blir än mer grejor att ha med sig. Förr eller senare tappar jag något dyrbart mot marken. Den dagen, den sorgen.

Manipulerad?

Nä, det var inte kvällning. Inte heller tidig morgon. Utan eftermiddagsljus rådde, närmare bestämt är bilden gjord häromdagen kl 16:14. Den vita näbben blir lätt överexponerad på sothöna så jag underexponerade ett steg redan i kameran. Drog sen ner exponeringen ytterligare i efterbearbetningen och såg då tillfället att ytterligare justera neråt. Så detta är ingen sann presentation hur sothöna och omgivning såg ut vid aktuell tidpunkt - vilken kamera förmår göra det? - utan bilden är "manipulerad". Men näbben blev ju korrekt återgiven. Så bilden visar prov på att vår utrustning, hur bra vi än tycker den utvecklats, ännu inte förmår översätta naturens ljus till skala 1:1. Men jag gillar bilden ändå och det kunde var trevligt med andras åsikter här.

Nä, nu ger jag upp !

Den här bildmakaren har inte många rätt. Vi fåglar har rätt att bada och bli förevigade av en kompetent fotograf.

Döm själva! Inte ens huvudet fick han med. Jag går iväg till en bättre. Med mindre brännvidd påskruvad kanske ett anständigt porträtt kan bli resultatet. Uschhh!