Gatekeeper

Fortsätter med en bild från samma dag som i förra inlägget. Det är bara ett par hundra meter mellan "fyndplatserna", så lättplockat resultat?  Nja, först måste grindvakten i  form av den sure och skarpögde gråhägern passeras.

Idag på särskilt uselt humör som tydligt kan utläsas av uttrycket. Jag kan inte minnas att det regnade så jag antar att fågeln störts av mig i sitt badande och kraftig vind har därefter förvandlat fjäderprakten till ett slags spretig trasa. Och eftersom alla fåglar i allmänhet och vi gråhägrar i synnerhet - så tänker den säkert - är exeptionellt vackra är detta intrång oacceptabelt. Så det så.
En helt annan sak. Första sittningen med kronhjortsbrunsten är nu avklarad. Det går inte att klaga på djurens beredvillighet att visa upp men vädret var väl inte det allra bästa. Ska ta itu med redigeringen direkt. Ses imorgon.

Upp som solen, ner som pannkakan

Jag är ute i markerna, fotograferar i stort sett varje dag. Jag ser mycket jag annars inte skulle haft chansen att observera, fattas bara annat. Men det går inte på räls alla gånger och frustration uteblir sällan. Nu ska jag berätta om mitt möte med de tre (3) kungsfiskarna. Precis intill parkeringen, nere i åfåran sitter de på elrepet eller stolparna som hör till. Med den smala bildvinkel jag jobbar med finns ingen chans att fånga alla tre i samma ruta. Nå, jag smyger fram, och - där stack redan den första! Två  kvar, men jag  har hittills bara upptäckt den ene. Det är den jag fotograferar genom ett retligt placerat, finmaskigt buskage och som jag visar här. Försiktigt, försiktigt smyger jag runt den lilla busken och då upptäcker jag fågel # tre, på stolpen betydligt närmre. När jag flyttar uppmärksamheten åt det hållet upptäcker den mig och sticker. När jag flyttar objektivet mot den kvarvarande, sticker såklart den fågeln oxå. Shit!!! Kvar blir mitt säkerhetsskott från första läget.

Och det blev tyvärr inte så mycket till bild. Men betänk det enastående i att det gick att fotografera alls. Det var helt klara väderförhållanden som rådde, diset i bilden skapas helt och hållet av den diffraktion busken skapade. Efter ha besökt platsen flera gånger senare är nu växten förvandlad till marknära platthet...utan fågelnapp, tyvärr.

Vinterskafferiet har öppnats

Det går ingen nöd på den här bocken. Som i en planekonomi har alla skogsfälten i "min" skog i år utsetts till betfält och den feta blasten smakar uppenbart. Hoppas växterna  drar till sig mycket vilt när temperaturerna kryper under nollan senare i höst. För några år sedan hade jag ett väldigt sjå med att i samma bild försöka få med de vildsvin, dov- och kronhjort som betade där. Därtill  rådjur och hare. Än så länge har jag inte upptäckt sådana massanhopningar med djur och betfälten är nog för många i år. Men det är roligt att strosa runt därborta i skogen ändå och nu börjar gryningen skymta vid mer passande klockslag. 

Får den överleva?

Här ett par ytterligare bilder på den unge bocken med bakåtstruket horn. Med så stora ingrepp i deras skog under senare tid kan man hoppas att jägarna  iakttar sparsamhet med tillfällena.

Istället för råvilt kunde man ju jaga vildsvinen. Javisst, ja. De är ju redan skjutna. Nå, ekorrarna, då.

Utmanad!

-Vem är det nu som korsar min väg, tänkte haren. Konstigt att den tvåbente inte flytt hals över huvud nu när jag hoppat fram och bara är 15 meter bort?!
Så var det. Som få andra djur i min skog är några av de här individerna helt orädda. De ser mig minst lika tidigt som tvärtom. Ändå hoppar de inte ner i närmsta dike och försvinner bort utan springer mot mig, stannar upp, kanske avancerar de ytterligare och försöker brotta ner inkräktaren med blicken. Den här har just gjort allt detta. Häpen ser den att medlen inte räckte till. Så vad ska hända nu?

Cool som filbunken börjar den klia sig med sin stora tass...och den satt kvar tills jag tröttnade och fortsatte min promenad framåt. Först då kände den sig besegrad i naturens ädla tävling vem som har första tjing på skogsvägen. Denna hare var stentuff och jag ser fram mot fler utmaningar.

Trädkryparen

Oförstående stirrar man in i skogen, inte sällan på närmaste träd. Någonstans därifrån har du förnimmt ett litet ljud, kanske en mörk rörelse. Står blickstilla, spanarantennen helt ute. Ibland händer det, oftast inte. En liten fågel tittar fram bakom granstammen, betraktar dig för en sekund, sedan redan i rörelse. De kan vara närmre en än vad man tror, ändå så svåra att upptäcka. Trädkryparens smygteknik och kamouflage är briljant utvecklade. Rakt framifrån mot trädstam är de inte möjliga att upptäckas. I varje fall inte med mina ögon.

På land, till sjöss och i luften

Hoppas Mercedes-Benz ursäktar att jag parafraserar på innebörden i deras treuddiga stjärna. Som det bara är fåglarna som klarar av alla tre elementen - om vi för ett ögonblick utesluter mänskliga uppfinningar - passar den rätt bra in här.

Av alla bilmärken tycker jag bäst om Stuttgartbaserade Mercedes. Bilmärket med en enda nackdel. Priset.

Det finns förstås konkurrenter som lyckats nästan lika bra. Just nu har jag en sån i min ägo. Men känslan av att sväva fram på vägen finns bara i originalet, automobilens uppfinnare.

Nytt från ängarna (2)

Nä, kanske inte direkt nytt. Men fortsättning på fotojobb enkelbeckasin. Som ni kanske kommer ihåg regnade det kraftigt vid tillfället. Den ensamma fågeln - ensam av sin sort menar jag - passade på att skaka sig torr mellan skyfallen.

Här håller den på så det är förunderligt att den ännu står kvar på landbacken. Lite påminner den om min mattelärare när han uppmuntrande försökte mana fram något slags svar på någon slags ekvation inför oss oförstående humanister. På tal om pose. Inom konshistoria talar man om ett begrepp som kontrapost. Sedan länge ett sätt att presentera den avbildade kroppen. Kanske inte så vanligt förekommande bland fåglar ( OBS! Ironi!) så har denna individ gett mig chansen att fotografera något snarlikt. Mitt i rörelsen står ju fågeln avslappnad med ett uttalat stödjeben och det andra balanserande. Synd att den inte samtidigt vred huvudet åt sidan. Som jag skrev i tidigare inlägget en väluppfostrad individ denna, så kanske nästa gång...

Bockplock

Först en liten parentetisk utvikning. Tack för trevliga rader till mitt förra inlägg. Och så en helt annan sak. Den bästa tiden i  Skåne är nu om vi pratar fotograferingsmöjligheter. Mitt första fotopass igår öppnade upp nya horisonter i form av våt häger på strand, trolig myrspov på badplats och inte mindre än tre (3) kungsfiskare på rad. Vilken lycka! Allt kommer småningom att visas upp på denna plats.

Så här brukar man ju få se dem. Jag räknade ut den ungefärliga platsen där bocken borde dyka upp från vänster, omfokuserar och där sticker han!

Dessförinnan hade jag dessbättre lyckats ta några bilder. Tittar man på hornen är de små och tillbakalutande, dessutom konvergerande.  Om den får leva ska det bli spännande att följa bockens vidare öden & äventyr. Troféjägaren har ju i alla fall inte mycket att hämta här. 

Tillbaka från Paradiset!

Har just kommit tillbaka från en tur till Irland. Det jag skrev i förra inlägget, innan jag åkte, om paradisisk natur. Det hade jag inte alls behövt oroa mig för. Storslaget - kargt men vackert - med dramatiska berg och höga klippor som efter evigheter träffar på havet. Tillkommer de vackra sjöarna. Ja, mer kan inte begäras. Men var fanns viltet, var fanns rovfåglarna? Det får väl ge sig till en annan tur, kanske.

Eftersom paradisiska miljöer just nu är så på tapeten i denna blogg. Här kommer en ytterligare bild, kanske med lite av sagoskimret vilande över sig.  Det var i alla fall så mina tankar gick medan fotot framkallades. Hon ser aningen tung ut, hinden. Vad det kan bero på denna del av året kan diskuteras. Förmodligen bara uppskattar hon gott bete.