Entita! (?)

Här en liten augustifågel som ställer till det i artbestämningen. Mycket lik talltitan, står det i fågelboken. Har oxå en liten tofs á la svartmesen. Men glansigheten på hättan indikerar entita, oxå enligt böckerna. Suck! Någon som vill vara domare? Stig gärna fram, tala om för oss vad Du tror vi betraktar. En ledtråd till. I texten står att entitan är "orädd". Denna flög fram och tillbaka, fotograferad på kanske 4 meters håll, en riktig tuffing! Kanske den ville dela med sig av maten den fångat?

Brun kärrhök

I min lilla sjö är det från augusti och någon månad framåt som dessa bäst kan siktas. Om denna är juvenil eller fullvuxen hona går utanför min kompetens att bedöma. Men en sak har jag förstått. Riklig, ja ett överflöd av exponering krävs för att något lysa upp den ljusabsorberande, brunsvarta fjäderdräkten. Då har sedan länge huvudets högdagrar frätts ut. Detta är en fågel som kräver sin fotograf. Kan inte säga att dessa bilder är genuint lyckade, men de blev de bästa jag kunde komma upp med för denna gång. 

Vackra augusti : Rågeten

Hösten presenterade sig igår. Med blåst, fallande temperatur och ett bländarsteg mindre ljus. Det där sista är viktigt, allt annat kan kompenseras för. Den fotoutrustning jag mest använder i bloggen är bra, men lite gammalmodig. Att köpa upp sig ljusstarkt kräver Lottovinst, tyvärr. Eftersom jag aldrig spelar på det, eller något annat spel heller för den delen,  är utsikterna inte så - just det - ljusa.
Varför då inte publicera från förra månadens bildskörd? Augusti var tidpunkten där fotoparametrarna jobbade för bildskapandet, få var gångerna som regnade bort. Årstidens höjdpunkt, helt enkelt. Jag börjar med den här figuren, som med kritisk uppsyn dök upp på fina sommarkvällen.

Varning!!

Detta blir en lång post. I sin blogg skriver Kungsfiskaren att det kan hända att han kommer hem från fotosejouren med tomt minneskort, men inte hänger läpp för det. Naturupplevelsen väger upp den förlusten. Det är en beundransvärd inställning, heder och kraften till Ingemar. Själv har jag tyvärr inte den staminan, är mer personen som vill få minneskort fyllt. Helst varje gång. Behöver helt enkelt många rutor för att kunna välja ut den bästa.
Detta för oss till bilden ovan. Ibland blir man grymt besviken på dagens bildskörd. Bilder man hoppades skulle bli något förvandlas på skärmen inför förtvivlande ögon till - skräp. Men så händer det. Det omvända. Inget i fotograferingssituationen talade för att resultatet skulle överleva ens en preliminär bildgranskning. I fallet med närbilden på gladan satt jag i bilen, fågeln klamrade sig fast på fel sida (i samma balvagn som tidigare visats här) så kroppen får utföra gymnastiska slingerkonster jag inte trodde den hade kvar. När så äntligen fågeln siktats i sökaren blir min bil nästan rammad av en av traktens rednecks. Unga killar i sina monstermaskiner som plöjer upp fälten och producerar vår mat. Men oxå tycks alltid ha bråttom och inte gillar bilar på vägar de kör, trots att jag kört ordentligt åt sidan. Och som ser fågelfotografer som det lägsta Gud skapat. Tre skott fick jag innan killen började tuta, bilen skakar när "traktorn" vräkte sig fram och jag såg fågeln flyga iväg. Min kamera kan ta 8 bilder/sek, Nä, ingen person med tålamod som dygd, precis.
Alla bilder blev bra! Ödet ville att fotot ovan blev mitt bästa hittills. Jag kan inte begripa hur det gick till. Fokus sitter 100%  perfekt. Har tidigare tagit 100-tals liknande exponeringar, experimenterat med skärpeinställning, exponering medan jag skjuter. Aldrig fått till det. Tack, kära vägmarodörer. Hädanefter är det bara svenskproducerad mat som gäller för mig!

Tornfalkens paradis?

Idag- igår skyndar jag mig att korrigera - träffade jag på sju (7) tornfalkar över två lokaler. Sex av dem var honor som inte alls ville bli porträtterade. Hanen på bilden var mån om distansen, han oxå. Men lät mig hållas nån minut. Ska försöka komma ut imorgon bitti och se vad skogen kan ge av hjort och svin. Omväxling förnöjer, så var det sagt.

Breaking news!

En gång mötte jag ett par som kom tillbaka från det allmänna gömslet med ett lyckligt flin klistrat fast i ansiktet. Bakom tub- och vanliga kikare rapporterade de viskande att de sett ägretthäger på en ö ute i sjön. Självfallet satt den inte kvar när jag minuten senare tittade efter. Eller mitt lilla teleobjektiv förmådde inte hämta in gestalten. Hur som helst, idag har jag själv inrapporterat fågeln till Svalan. De som är intresserade kan få mer info därifrån.
Egretthäger, det ni !

I skuggan (3)

I fonden dallrar värmevågor. Eftermiddagssolen är obevekligt het. Den lilla rågeten finner på råd.

Som en xxxx från ovan

Nej, detta är ingen fortsättning på skuggdjuren,även om den delvis sitter just där. Den serien är inte färdigredigerad riktigt än. Alla ser väl att stjärtmesen solar sig, den vita kroppen tål kanske värmen bättre. Denna var en av flera andra arter som kivades om plats i samma träd, här sitter den nästan rakt ovanför mig och jag hade mina betänkligheter att rikta de dyra glasbitarna  rakt upp i luften, mot himlen. Av kanske lättförstådd anledning.

I skuggan (2)

Några bofinkar flyger kvittrande mellan träden, alla sätter sig på skuggsidan utom den på översta bilden som gav mig tillfälle för frihandstagning. Så pass långa exponeringar med telet ska ju inte gå att genomföra när man inte kan stoltsera med inbyggd bildstabilisering och det märks oxå i resultatet. Ekorren med dess miljö upplevdes för blotta ögat mycket mörkare än här i bild. Den provianterar för vintern kan man se. Smart som den är utför den arbetet i svalkande skugga. Ljuvlig omgivning att vandra runt i, tallskog en somrig dag. Även för fotografen.

I skuggan (1)

Där jag bor har Augusti månads väder varit fenomenalt. Om man är begiven på bad&strandliv. Vissa dagar har det varit så fuktvarmt att man nästan tappat andan. Jag inbillar mig att sådana förhållanden oxå påverkar djurlivet. Ute på ängarna syns mest den tåliga gåsen. Och gäng med råkor, kråkor, förstås. Större samlingar småfågel har jag bara hittat intill öppet vatten.
En nötväcka smyger sakta ner längs trädstammen. Normalt skulle den vara ute ur bildrutan långt innan jag hittat den genom telet. Nu sitter den snällt kvar och ger mig en liten serie bilder att välja ur. Visst ser den ut att ha det skönt därinne i mörka svalkan?