Råbock rockar!

¨

...så var det dags för manliga pendangen till råviltet på nyhygget. Geten visades redan för ett litet tag sedan. I poseringlust skiljde det inte mycket mellan de två, som hade hela det avverkade stycket för sig själva. Det bjöds tyvärr inte på någon parningsdans. Fastän tidpunkten på året var den rätta, var dessa båda nog inte riktigt mogna för just den uppgiften än. Vilken härligt oskuldsfull tid, den ungdomen...
Denna blogg stänger för ett par dagar. Önskar er alla en trevlig avslutning på sommaren/ semestern.

Viltfritt!

Tja! Idag tar jag ledigt från de vanliga motiven och visar istället diverse naturbilder från senaste dagarna. Tyckte att de oxå kunde behövas luftas på nätet. Augusti är annars en mindre bra månad för mig eftersom viltet i mina trakter verkar ta semester då. Helt barskrapad kom jag inte hem idag heller; en juvenil silvertärnas och mina vägar korsades.

Djur som ställer till besvär (2)

Jaha, detta var dagens fynd. En juvenil törnskata. Kul fågel, men de trivs i varje fotografs mardröm. Törnen, slån, ris, kvistar och grenar. Överallt dessa snår. Jag tyckte jag fick till en rätt vass "belysning" i bilden, i form av solbelyst löv i övre högra hörnet. Men vad göra med skymmande växtlighet? Mina photoshopkunskaper är ännu inte goda nog för att rensa upp här, bättre att låta det vara och tänka bort skräpet.Hoppas ni oxå har fantasi!

Djur som ställer till besvär (1)

Ungefär så här kan trädkryparen se ut när den är på bästa humöret. Jag tror denna var den enda bilden jag tog där man faktiskt ser fågeln. När den kryper på trädstammen -utan silhuettverkan - har den fantastiskt kamouflage, även i uppförstorat format. Å andra sidan verkar den ganska orädd, gick att komma hyggligt nära inpå. Någon gång bara måste jag få med monopoden för dessa promenader till sjön genom skogen. Vet bara inte något bra sätt att fästa den på, måste vara bärbar för snabb aktion skulle tillfälle komma. Bilden tagen på frihand, skulle kunna bli bättre.

I teknikens tjänst

Den här fiskgjusen är ringmärkt. Och radioriggad. Det märkte jag inte alls vid fotograferingstillfället. Förhoppningsvis märker fågeln inget av extratillbehören heller. Någon samlar uppgifter om den här fågelns färdväg, förmodligen deltagare i ett forskningsprojekt, förmodligen med säte vid universitetet i Lund. Jag är säker på att resultaten skulle intressera många, inte bara fågelkännarna. Därför hoppas jag att man synliggör rapporten och helst lägga ut dagliga observationer för allmänheten. Hade det inte varit något, att se hur lokala fåglar rör sig i området? Allt nytt som går att lära om fåglar vore välkommet och det skriver jag som inte har ämnet som huvudintresse. Finska forskare vet redan hur det ska gå till. De har detta örnprojekt som lysande exempel, http://www.luomus.fi/svenska/zoologi/havsornar/nyheter.htm , nöjsam info även för oss vanliga dödliga.

Kormorant

 En del människor här hemma hatar den här arten som pesten. I Skåne kallas den ibland vanvördigt för ålakråka. På andra ställen i världen är de eftertraktad arbetskraft. Just det, man fäster ett snöre om dem och så låter man fågeln fiska åt en. Och de är mycket skickliga på det de gör. Tillbaka till Sverige så är storskarven här för att stanna, ingen tvekan om det. Fotografiskt tycker jag de gör sig rätt bra på bild. Som här där jag hade turen att reflekterat ljus från vatten under fågeln lyser upp under vingarna.

Skogens lilla älskling!

Idag tänkte jag berätta om det fina rådjurspar som betade på nyhyygget. Damerna först, som alltid. Det var oxå geten jag först upptäckte där jag försiktigt smög mig ända till skövlingskanten. Hon betade sig lugnt fram, men när kameran började låta tittade hon misstänksamt åt mitt håll. Det fina var att medan djuret hade solen i ögonen stod jag - upprätt i skuggan - iförd kamouflagekläder, stel som en pinne lutad över kameran. Eftersom den här bloggen läses av jägare skulle jag vilja göra en utvikning här. Är denna situation den enda där kamouflageutrustning - kläder tänker jag då främst på - gör någon märkbar nytta? Det är  i alla fall min uppfattning, så här långt.
Åter till fotograferingssituationen.  Geten kom närmre och närmre, hade väl beslutat sig för att det där oljudet inte var så farligt. En förtjust fotograf ser det redan i sökaren; vilken sötnos jag fotar här! T o m det fula hygget liksom lyser upp där hon går, jag ser det tydligt... Bilderna är bara måttligt beskurna. Tack, skogen!

Tankemössa på !

Undrar hur det skulle kännas att fritt ta igen sig en stund på sin gren, blicka ut över området. Sedan bestämmer man sig för att dra, sätter sig i ett annat träd och under tiden spanat in vad som dukas fram därnere på marken?
Det kan inte vara ett dåligt liv, i alla fall inte under dessa tider av överflöd. När jag tänker på hur mycket besvär med kameror, ryggsäck med packning mm jag hade bara för att ta min lekamen upp -via vertikal "stege" - till fågeltornets plattform, ja då  kan man kanske fundera över vem som egentligen drog vinstlotten av oss... Stort tack till denna fina karaktärsfågel som fick mig att fundera i andra tankebanor.

Flyby

Nu har fågeln nått jämsides med mig. Kanske åtta meter bort. Den har oxå bestämt sig för att ignorera min person och istället tar den höjd för den fina gren den spanat in i det angränsande trädet. Där kommer den att bli kvar tills regnet blir för tungt,

Den som gapar över mycket...

Nästa ruta , nu ska den snart passera mig. Fågeln skri ekar över nejden, nu förstår jag varför jag först inte la märke till åskmullret... Jag antar att denna är en ungfågel, alla fjädrar verkar sitta där de ska. Bildteknisk har lagts ett milt blåfilter över bakgrunden som annars var jämngrå genom sessionen.