En kvart i fjällvråkens liv

En orädd varelse som först "flydde" till ett träd mycket närmre från bilen jag satt i! Tyvärr gick det inte särskilt bra att fotografera genom vindrutan som är för skarpt vinklad. Eller bara smutsig, eller både och. Jag fick istället nöja mig med dessa skjutavstånd. Det var en bra session därute på heden idag.

Kalvdans

Jo, då. Den steppade runt i blickfånget innan den stannade upp för att låta mig ta porträttet. Mamman var i närheten. Hon skulle senare komma ut från höger i bilden. Den lilla vägen möjliggjorde än en gång en bild utan störande kvistar och grenar. Jag tyckte att spelet mellan skuggor och högdagrar gjorde avbildningen värd att tas.

På era platser...färdiga...

Så här fokuserad kan en hare se ut millisekunden innan den piper iväg över fältet. Den ha sett mig, hört mig, rest sig upp fär bättre överblick. De kraftfulla bakbenen bär ensamma lätt upp den lilla djurkroppen. Det är morgon och jag vill minnas att en lång och trevlig höstdag följde.

Off the record :Önskelista

Har kikat runt i bokstånden efter en julklapp till övertecknad. Det jag hittade väckte lite förvåning för mig själv. Med lite tur kommer den med jultomtesäcken i år, detta årets stjärna av många återupplivade fotografer i bokform. Det handlar inte om naturfotografi utan gatudito. Jag kommer att recensera boken vid senare tillfälle, än finns den inte till salu i Sverige. Titta gärna på länken till Mike Johnstone´s sajt
http://theonlinephotographer.typepad.com/the_online_photographer/2011/11/vivien-maier-book-is-published.html
Har förbeställt mitt ex på http://www.bokus.com/bok/9781576875773/vivian-maier/
Varför i denna blogg? Säg det, men titta gärna in på http://www.vivianmaier.com/ och döm själva.

Råkor & kråkor

Man kan tycka illa om dessa fåglar, men fega är de inte. Hemma har vi en koloni råkor som jag under försommaren dagligen ser framgångsrikt försvara sig och sina ungar mot rovfåglar. De större rovfåglarna verkar oxå en smula loja. De vill fånga sin middag på bekvämt sätt, annars får det vara. Bildserien ovan togs tidig höst, ungar finns nog inga att försvara. Men det förringar inte kråkans uppvisning. Kanske människors civilkurage har ett eller annat att lära?

Vithind reser sig

Så var den över. Besiktigade huset efter stormen och dessbättre inga större skador. Efter ha hukat hela natten reser jag mig som djuret i bilden och tar nya tag, livet går vidare. Skulle tro att skogen nu är helt avlövad. Det kan vara bra för en fotograf men även för hans tilltänkta fotomotiv; vi ser varandra lättare, det blir svårare att smyga sig närmre. Bilden togs för några dagar sedan då en sällsynt ljusstrimma letat sig ner bland trädstammarna.

Filosofisk

Dimman om höstarna gör en kontemplativ, får en att fundera över livet, smått som stort. Det som nyss var så påtagligt har plötsligt svepts in i fördunklande slöjor. Kanske verkligheten inte är så linjär, lättydd. Den lille haren vågar knappt röra sig. Kanske sitter räven där bakom grässtråna och lurar?

Från dagens promenad...(2)

...fast nu blev det ju mer från gårdagens promenad, förstås. Bilden visar en liten del av ett enormt gåsuppflyg, måste varit mer än tusen fåglar som fördunklade skyn. Därtill svanar, krickor, stora gäng av kajor och kråkor. Ljudet från alla vingslagen och struparna lät sammantaget som när en mekanisk verkstad startar upp på morgonen. Lite skrämmande för alla oss som är gamla nog att ha sett och unga nog för att komma ihåg Hitchcocks famösa film.

Från dagens promenad...

...en ung svan på väg att landa, i all enkelhet. Egentligen ser vattnet inte ut så där tömt på liv, men det får bli morgondagens inlägg. Har varit på besök hos tandläkaren idag, käften glappar och tangentbordet slinter.

Var kommer den ifrån?

En enkel sommarbild med den stolte bocken som med upphöjt huvud travar in i bilden. Lite eskapism så här i höstmörkret.