Jo, då. Den steppade runt i blickfånget innan den stannade upp för att låta mig ta porträttet. Mamman var i närheten. Hon skulle senare komma ut från höger i bilden. Den lilla vägen möjliggjorde än en gång en bild utan störande kvistar och grenar. Jag tyckte att spelet mellan skuggor och högdagrar gjorde avbildningen värd att tas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar