Dimman om höstarna gör en kontemplativ, får en att fundera över livet, smått som stort. Det som nyss var så påtagligt har plötsligt svepts in i fördunklande slöjor. Kanske verkligheten inte är så linjär, lättydd. Den lille haren vågar knappt röra sig. Kanske sitter räven där bakom grässtråna och lurar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar