Jag får alltid höra hur uppmärksam och lättstörd kronhjorten är. Detta kan nog stämma överens med verkligheten ibland. Snart tjugo års intensiv erfarenhet med många hundra pass i skogen berättar också en annan sanning. Lillhjorten ovan, t ex. Varken såg eller hörde mig där jag vandrade längs öppen bana. Helt inkapslad i egna tankar som den verkade vara, stannade den småningom upp framför de låga träden mättade med körsbärsplommon. Bilden helt obeskuren och hjorten tjugo meter bort.
Distans femtio meter, kanske mer. Jag hundra procent upptäckbar på samma väg som i bild. Inte så mycket som en blick åt mitt håll. Har min kamera kanske världens tystaste slutare?
Nå. Här har jag fotograferat bakom gles talldunge. Avstånd kanske sjuttio meter, djuren helt aningslösa om min närvaro. Jag smög inte ens, var på väg till bilparkeringen. Ville hem! Längs en gångväg med knastrande grus, med vinden i rygg...
De här djuren är dock fullt medvetna om min (och annan fotografs) närvaro. Märkligt nog eftersom mer än tvåhundra meter skiljer oss åt. Dessutom var vi åtminstone delvis dolda bakom respektive bil. Förklara det, den som kan!
Fina foton i vanlig ordning. Oväntat låga slutartider för den brännvidden men skarpt och fint är det. Bra jobbat!
SvaraRadera