På något underligt sätt sammanfaller livets mindre tjänliga episoder med dovhjortarnas brunstperiod. Har ännu inte lyckats lista ut hur det kan komma sig. Varje år är det alltid något som försvårar fotografisk närvaro i deras närhet. Huset behöver snickras på, bilen står på verkstaden, husdjuren kräver extra omvårdnad och - så klart - jobbet lägger in en högre växel. Det blir ingen tid över för att möta dessa fina djur i natur.
Mycket enklare med kronviltet. Här en bild ändå tagen en god bit efter deras brunstmånad. De var tre herrar av olika ålder som mumsade i sig av bondens betblast. Den här fångades intill jakttornet som kan skymtas bakom djuret. De är inte särskilt försiktiga! Eller förlitar de sig så på sinnenas signalspaning? Bara djuren själva vet.
På tal om sinnesnärvaro.
Den här figuren lät mig komma riktigt nära. Låg fullständigt stilla. För att sen - när min närvaro inkräktade på komfortbubblan - med blixtens hastighet försvinna genom sprickor i trävirket. Tur den var betydligt mindre än vad bilden ger sken av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar