Ofta är det väl så att ju mer man vet om någon företeelse, desto mer uppskattas den. I Skåne utgör Storkprojektet en ingång till kunskap om dessa fåglar. Stora, tysta svävar de majestätiskt över himlavalv. De blir gamla, är trofasta som par, verkar - nåja - smått människolika i somligt. Tysta?
Nä. Kommunicerar med klapprande näbbljud. Det är det som händer i bild ovan.
Häromdagen läste jag en längre, rörande artikel som exempel på denna människolikhet ( i brist på bättre ord ). Artikeln står att läsa på SOF´s ( Sveriges Ornitologiska Förening ) hemsida och är väldigt läsvärd. Handlar om trofasthet, kärlek, empati i svåra tider. Läs den!
Hela fält promeneras över. Rätt som det är borras den stora näbben ner i myllan. Upp kommer mat, till sig själva och ungar, Ett lugnt filosoferande vilar över rörelserna som knappast ens rubbas av oväntade händelser som i gräset dolda, uppflygande fåglar. Det är det som sker i bilden ovan.
Åhh hvilken video og artikkel!!Klepetans er litt av en sjarmør og hannes utkårede..ja hva kan man si..en svært svært rørende hendelse!
SvaraRaderaJa man kan begynne å lure om dem har liknende menneskelige følelser..eller hverfall menneskelignende instinkter..
Bra bildet du viser av Storken Klas
En fin helg ønskes dere:)