tisdag 11 april 2017

Skogen, viltet




Skogen var fortfarande mörk och tung. Så här sista dagarna i mars ville vintern inte riktigt ännu släppa taget.
Sena timmen hjälpte såklart till.
De två unga doven stod en bit bort, förhöll sig avvaktande. För dem är skogsridån livlinan, har inget alls med mörker eller tungsinne att göra.






Samma kväll. Ett helt gäng reste nervöst på sig efter i godan ro ha legat på marken.
Vita pälsen gör att de upptäcks på lååångt håll. Men inte heller det bryr sig doven om, de tänker nog inte så.
Med skogen som skydd nöjde de sig med att flytta 100 meter bort. Fortfarande upptäckbara. Men i deras värld säkra.

3 kommentarer:

  1. Åhh såå nydelige!!Helt utroligt!!

    Og så hvite..det må være en drøm!en vakker drøm:))))

    hilsen Anita

    SvaraRadera
  2. Visst är de fantastiska. Nu var det en tid sedan jag fick se dem. Jag besöker dem nog lite för sällan. Det får bli en ändring.

    SvaraRadera
  3. Där har du de vita, mörkt i skogen så de vita som lyser upp i mörkret.Snyggt fångat.

    SvaraRadera