Det fina vädret drog bort, ersattes av sedvanlig dimma.
Men innan dess kunde jag ta en bild - säsongens första, tror jag - på stjärtmes.
Alla som prövat på att fota dessa kära mesar vet om att de gärna driver omkring i mest otjänliga bland miljöer. Fotografiskt talat, förstås. Ofta högt uppe i träden, med lager på lager av täckande, överkorsande grenar framför, bakom, åt sidorna. Alltid en utmaning, sällan något gratis. I alla fall inte för mig.
Flocken förflyttade sig längs med kanalen och jag kunde hålla jämna steg. Fick säkert tiotalet fotograferingsmöjligheter men kände spontant att ingen direkt satt. Sen var fåglarna plötsligt borta. Ännu ett sumpat fotoäventyr, hann jag tänka.
I lugn och ro hemma hittade jag senare den här fågeln. Inte särskilt skarp på minneskortet, men får duga. Bakgrunden lockar med solstänk och jag behövde bara ta bort en enda anskrämlig gren i bildens kant. Voila!
Jasså pingisbollarna är här :) vet vad du menar dom är ju aldrig stilla. Men du bjuder på en bild med härlig häng i ;)
SvaraRaderaÅhh Skjeggmeisen er bare nydelig!Desverre så flyr den såå hurtigt!Bra fanget av deg!
SvaraRaderaDet er vår i blikket!Hurra!
Hilsen Anita
Ack ja, att bara få se den lille gynnaren är en fröjd, att dessutom lyckas trycka av i rätt sekund...ja, vad kan göra en lyckligare?
SvaraRaderaOch du...när jag såg svanarna här nere trodde jag inte mina ögon...redan här?
Förstorade och då såg jag att det var "knölisar"...ordningen återställd och visst, skönheter som skönheter:)