Citerar ur senaste numret av LUM ( Lunds Universitet Magasin ) :
" När jag var doktorand var det nästan tabu att prata om individer och personlighet i samma mening som fåglar. Så är det inte alls längre, de kan faktiskt göra en del av det som vi människor kan, fast på enklare sätt". Sagt av professor Anders Brodin om - talgoxen.
Roligt att den akademiska sfären till slut backar upp det som många som sysslat med djur sedan länge vetat om. En fördel blir - att nu med stöd av vetenskapen - kan bearbetas det stora kollektivet människor som fortfarande tror att djurs beteende till största delen är instinktivt, nästan programstyrt. När det istället ju är högst individuella skapelser vi pratar om. Även när det kommer till fåglar och deras lilla hjärna.
Nog om detta för nu. Här kommer istället en ormvråk sakta vandrande på ett nyplöjt stycke, rakt mot mig. Jag kunde inte klura ut vad som höll kvar fågeln. Hade den gömt undan något byte och kan inte hitta stället? För sanningen är att fågeln pickade i blasten, plockade upp något lite här och där, tuggade sen på detta något. Alla kan väl se hur bedrövad den ser ut?
Nu har den kommit tio meter närmre. Fortfarande samma beteende, pickar och äter av blastslamsorna. Märkligt! Ormvråk som blivit vegetarian?
Den såg mig och gillade inte alls min person. Så strax tillbaka 15 meter. Här började den klagande pipa. Det var blött, det var grått och den här vråken verkade inte uppleva någon av sina bättre dagar. Längtade kanske till riktig vinter? Eller rent av till våren?
Jag har sett det flera gånger. En ornitolog sade till mig vid ett tillfälle att det är framförallt ungvråkar som går och plockar insekter/mask i åkrarna. På höstarna kan man ofta se dem "springa" på åkrarna när de jagar. Har sett det ofta längst vägarna som går in mot Sturup. Norra sturupsvägen är ett bra ställe, södra sidan om vägen framförallt av någon anledning.
SvaraRadera