Fågelmigration i all ära. Personligen utgör kronviltsbrunsten höstens absoluta begivenhet. Det har något att göra med de tidiga morgnarna, de sena kvällarna. Rörelser i skugga, rörelse i nästan totalt mörker. Och där sitter man som oftast i sitt gömsle och bara väntar, väntar. Och så vackra de är, kronvilten. Smidigheten i kropp överträffar det mesta man sett och ja, jag har ändå varit på uppvisningar med några av världens finaste arabhästar. Ungdjuren på bild t ex, de vet redan hur posera för skapa imaginär cirkelrörelse. Är de inte fantastiska?
Grace i vila tror jag framgår av bildens högra djur och se sen hur bakbenen jobbar medan frambenen verkar planterade i marken på det vänstra! Kroppen komprimeras och förlängs i en rörelse som upplevs totalt flytande. Vissa av bestarna - inte de på bild - kan väga nära 300 kg och ändå visuellt ge upplevelse av att flyta ovanpå ängsmarken. Så fungerar det naturligtvis inte rent praktiskt; marken bokstavligen skakar under tyngden av framrusande hjort. Synd att Skaparen inte tänkte ett varv till och lät djuren brunsta fler gånger om året...
Ojdå kan dom bli så stora som 300 kg, det trodde jag inte. Vi är mera van renarna och rådjuren här uppe och dom bli ju inte i närheten av detta.
SvaraRaderaFörstår av din beskrivning att det är mäktigt att beskåda.
Tjingelingen från Rantamor.
Otroligt ståtliga kronhjortar. Är lite avis på din förmåga att hitta dessa fantastiska djur.
SvaraRadera