Lugnet härskar i min skog. Nu borde dovviltsbrunsten vara i full gång. Särskilt många spår efter det har jag hittills inte hittat. Häromdagen i alla fall ett livstecken. Livstecken utan brunstljud, dock.
En halvskovlad, mörk dovhjort rörde sig absolut ljudlöst över skogsgläntan. Ren tur jag hann få ett par bilder innan den gled bort. Kameran arbetar rätt tyst, men djuret uppfattar såklart att någonting pågår här någonstans. Jag står blickstilla bakom kamera och stativ. Helt öppet, på skogsvägen jag promenerat på. Ändå tycks jag klara en grundlig dovhjortsgranskning för djuret står för någon halvminut kvar, avlägsnar sig därefter utan jäkt.
Fotograferade dessutom denna kronhind samma eftermiddag. Betydligt mer skygg och här just i begrepp att vända om mot skyddande skog. Ingen vanlig syn i denna del av skogen. Bara det meriterar publicering på bloggen.
Du måste vara specialist på att smyga runt i skogarna utan att skrämma iväg djuren. Snyggt!
SvaraRaderaHa, ha!
RaderaSanningen är nog snarare den att många andra flanörer lever om så högt att ribban flyttats upp till den nivån. Gå tyst, prata inte högt med dig själv (!) och djuren accepterar närvaron.
/ Klas
Så søt den der første som liksom ser så ensom ut i gresset
SvaraRaderaFine bilder Klas!
Mmmm Klas...underbara bilder, helt i min smak...de vackra i total harmoni med naturen, samtidigt som jag känner att de berättar en historia till de som vill höra...och se:)
SvaraRadera