måndag 26 november 2012

Vilande vithind



Denna kände sig nog rätt säker. Från stigen kunde jag i princip bara urskilja högdagern på bogen något sånär klart. Resten var försjunket i halvmörker. Djuret tänker kanske att kan jag knappt urskilja fotografen därborta,  gäller nog det motsatta oxå. Så hon låg lugnt kvar och jag fick fotografera. Och fotografera lite till.   Deras vita päls kan tyckas göra dem lätta att upptäckta - många gånger är det säkert så - men förutom kamouflaget i snö skapar regnvåta stenar situationer som kan feltolkas. Exakt vad jag först trodde denna gång.

6 kommentarer:

  1. Du måste vara en mästare på att smyga. Annars hade den säkert gett sig av tidigare. Men det är väl bara jag som inte behärskar smygtekniken.

    SvaraRadera
  2. Härligt att möta blicken sådär och när människa och djur står öga mot öga.Undrar vad de tänker?Ibland förundras man över hur orädda de är.
    //Kicki

    SvaraRadera
  3. Härligt mörk skogskänsla i bilden, måste va spännande att kunna smyga sig på dessa djur. Gillar blicken du får från hinden.

    SvaraRadera
  4. Mycket snyggt Klas!
    Gillar lugnet hinden förmedlar bilden genom att ligga ner. Det fina ljuset som ligger bakom de mörka trädstammarna skapar en härlig stämning i bilden.

    /Erik

    SvaraRadera
  5. Vacker, vacker, vacker... :-) Gillas!

    SvaraRadera