söndag 4 november 2012

Vackra Oktober!


Oktoberdimman ligger tjock. Gruset på den lilla vägen jag går på knastrar under skosulorna. Jag hoppas att dimbanken där framme ska dämpa oljudet, under tiden smyger jag framåt så tyst det går. I övrigt är det knäpptyst, inte en vindsusning kan höras. Något rör sig och plötsligt stiger hinden fram ur slöjorna, framme vid kalhygget. Hon har sin kalv med sig (syns inte i denna bild). Djuret är så upptaget av att leta efter frukost att det inte märker mig alls. Efter en 75000 exponeringar börjar min slutare/spegelhus bli inkört, oljudet har faktiskt dämpats en smula senare tid. Eller är det hörseln som blir sämre? Så till min belåtenhet stod hon i alla fall kvar ett bra tag.  Så är det; ett kalhygge blir aldrig vackrare än då det sveps in i förlåtande fuktdis.

3 kommentarer:

  1. Jisses vilken underbar bild! Det är sanslöst spännande att fota i dimma. Ger många fina effekter.
    Här har vi sällan dimma. Kan det bero på att jag vaknar för sent om mornarna..?
    Ha en fin vecka!
    /SA

    SvaraRadera
  2. Läckert med den vita hinden som lyfts fram av den gråa dimman baki.
    Känner igen det där med att försöka vara tyst när man fotar, men när ens kamera låter som kulspruta då är det inte lätt alltid :)

    SvaraRadera
  3. Snyggt fångat! Dimman förhöjer bilden och får betraktaren att börja undra vad som döljer sig där bortom :)

    SvaraRadera