De växlar gärna plats inom sitt habitat, sagodjuren. För det mesta vistas de i snårskog så tät att de - deras yttre till trots - inte är helt lätta att upptäcka. Men som området genomkorsas av vägar kommer de förr eller senare upp på en. Istället för att snabbt överkorsa, stannar de gärna kvar och äter av gräset och de blommor/buskar som växer längs dikesrenen. Jag har sett avelshannar marschera längs vägarna precis som de vore naturgivna tillgångar och inte alls bekymrar sig över fotografen längre ner som med sitt teleobjektiv rasslar iväg salva på salva . De är kanske lite bekväma av sig? Hjortdjur i allmänhet ,och skånska exemplar i synnerhet, vänjer sig vid civilisationens underverk vare sig det är vägar, telefonstolpar, basstationer, t.om (lågintensiv) industriverksamhet. Eller så förefaller det mig, åtminstone.
Trodde det var hjulspår först men här ser man ju klart o tydligt att det är viltstigar. Bra fångat!
SvaraRaderaHmm, tycker nog att det klart framgår att vi ser en väg och hjulspår. Hur tänker du nu?
SvaraRaderaSkämtar ju. Men om man tittar på bilderna ser det faktiskt ut som att djuren promenerar precis i hjulspåren. Nåväl.
SvaraRadera