Den här killen tog igen sig bara 20 meter från timmervägen jag smög fram på. Hornet stod rakt upp i luften. Först hann jag tänka att det kanske var ett gammalt, tappat horn, men då hade jag ju sett det tidigare. Det visar sig att hornet satt fast på och tillhörde den här sovande individen, som yrvaken lät mig hållas ett par sekunder efter, som ni ser, ha orienterat huvudet på det vanliga sättet. Sedan reste han sig upp och sprang iväg och det var en, inte två rörelser som liksom smalt samman. Mycket elegant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar