Från Östergötlands pärla

Efter besök i sjön Tåkern kom jag hem med bl a den här närbilden på ladusvala, med vind rejält slitande i fjäderdräkten. Fotograferad runt MFD ett bevis på dessa fåglars nästan nonchalanta orädsla för oss människor. Bra för oss som vill ta bilder.

Desto mer av den varan bland gässlingar som snabbt pilar bort från fotografen, ivrigt påhejade av föräldrarna.

En av områdets signaturfåglar visar här upp sin fantastiska ögonfärg, nästan självlysande. Kan fuller väl förstå hur bytesdjuren fryser till is med detta nylle raskt dykande ner mot dem.

 

På tal om signaturfågel. Trastsångare med kanske den minst melodiösa sången hörs över hela vassbälten, mycket svårare få visuell kontakt med skulle den sitta tyst. Men sånt händer knappast...

Ankomst, förlust av vatten och katastrof

Dagarna passerar snabbt nu. Jag är glad att några grönbenor hann anlända till ängarna innan de - ängarna - hann torka ut. För så är det. Vart tog alla vattenmassor från våras vägen ???

Steglitsen och hämplingen har förgyllt fotografens tillvaro...

 

...medan en storspov nästan försökte ramma mig där jag fotograferade från tornet. 

Här ser vi stolt förälder som gett järnet för en uppväxande generation, nyss kläckt i boet. Men tragedin slog till på värsta möjliga sätt. Någon / något plundrade boet, bara dagen efter bilderna tagits. Skulle inte förvåna om tidigare inläggets mård var den skyldige. Trist att det ska gå på det sättet, men naturen var nu aldrig menad att vara förlåtande och vänlig.

Vardagslunk

Dagarna går och inte så mycket händer. Fiskgjusen flög i alla fall hyfsat nära gömslet.

Den här trodde nog att den var osynlig i sitt gömsle.

Diverse fåglar passerar revy under mitt teleobjektiv.

Till en av de roligare räknar jag gärna grönbenan, främst för dess oöverträffliga närhet till oss människor. Fotograferad på kanske 3 meters avstånd. Inte det minsta skygg. Mobilt gömsle, så klart.

Haren valde istället att forcera ängarna med högsta möjliga speed. Bort, bort från fotografen.

Det kivas i luften, näbbar trumpetar ogillande på närgångna konkurrenter. Fisktärnan visade inte minsta farhåga för att duellera mot betydligt större skrattmåsen. I bilden ovan jagar stäpphöken bort de alltid lika påträngande kråkorna.

 

På strandängarna - eller i direkt anslutning till - trivs både fågel och hjort. Brun kärrhökshona patrullerar efter byte att fånga. Kanske hon denna enda gång inte behöver anstränga sig över hövan ?

Möte med riktig doldis !

 

Ja, ja. Jag vet. Inga bilder att skryta med. Men man ser ju i alla fall något vad det handlar om. Och det handlar om mården. Här framme vid rastplatsen, säkert för att leta efter matnyttigt vi människor slänger omkring oss. Rätt cool figur men ögonblicket senare rann den in i busken vi ser löven på.

Tro det eller ej. Doldisen påträffades igen minuten senare ! Stor som en mindre räv stod den lugnt betraktande min person. Mård idag, mink för några veckor sen. Vad kommer att hända framöver ?!

Möjligheternas tid är inne

Senaste vidunderligheten i bloggen : Gråkråka fångat en möjlig gölgroda. I sjön hemma så troligtvis giftfri...

Efter den kommer nästa, bara tvärtom. En kelig bild med ömhet i blick.

 

Raskt förflyttar vi oss till rovens värld. Under ett par dagar har stäpphök siktats i mina hemtrakter och jag hade turen att ffg fånga en på bild. Första gången för mig, menar jag, Tålmodigt satt den länge kvar på sin stolpe, putsade sig och verkade bara allmänt njuta av tillvaron.

Diverse

Havsörn vakar över sjön, alltid spektakulär syn.

Järnsparv påträffas mer sällan i mina hemtrakter. I alla fall av övertecknad.

Stilla låg djuret länge kvar på marken. När den förstod att jag inte ville ge upp i brådrasket flyttade den bort. Bort till fotograffritt område...

På tal om att ligga kvar. Grågåsen har parkerat sig på nybyggt bo bara några meter från bryggan som många människor använder sig av, varje dag. Ignorerar t o m stojande barn. Fågeln i extrem närbild.

 

Till sist. Vädret har kraftigt försämrats senaste tiden men det medger istället mörka bilder som storspovens ovan. Ett fågelfynd såväl på mark som i luften. För att inte tala om deras ljuvliga läten. Men oj, så kallt att vara ute i markerna nu.

Vitstjärnig blåhake !

From som lammet satt den och sjöng från vassröet. Jag frågade ett par äldre kolleger om den varit där länge. Fick svaret att den alltid sitter där ! Exemplariskt beteende, m a o.

Titta på stjärten, under täckarna. Så sober kombination med resten av fågelns färger.

Det blåste ordentligt och den hade fullt sjå med att hänga kvar.  Spelade fotografiskt mindre roll eftersom resten av färgpaletten då istället visades upp. Kanske någon med mig var ovetande om denna färgprakt ?
 

Udda existenser i fotoskapandet !

Bäst som man väntar in fågelmotiven, dyker andra djur upp. Vi vill också vara med !

Tidigare har visats en sork, ovan en mink. Helt orädd och alldeles för nära.

Till de lite udda inslagen - en tupp. Parkerat sig i ett av ängarnas fågeltorn och stannade där ett par dagar, skyddad från vind & regn som rådde. Staket hindrade utzoomning...

Bättre väder och en vattenödla upptäcks värma sig på trappsteget till hagen. Åter lite för nära p g a vattensjukt område bakom. Varför gå i lågskor ?

Fåglarna kommer !

Trots några bakslag är vädret mestadels vårligt, ljuvligt. Med det susar flyttfåglarna in. Alltid lika roligt när de första av kommande paletten visar upp sig. Bilden på större strandpiparen på lååångt avstånd.

Som brukligt är tofsviporna först på plan, storspoven följer snart.

Rovvisarna stannar kvar över vintern, bidar sin tid. Mat tycks alltid finnas.

Bobyggartider betyder täta besök i vegetationen, just det här exemplaret av stjärtmes har placerat boet i enkel grenklyka.

Mar tycks alltid finnas, ja. Här har gladan just slagit en groda.

 

Tranorna hälsar våren välkommen med musikala fanfarer, fantastiska fåglar !