Räven raskar över - strandängen

 

Vad gör räven ute i vassen??

Svar i nästa blogginlägg. 

Olidligt spännande nu, eller hur?!

Midsommardröm

Japp. En dröm att på bild fånga den eteriska kungsfiskaren. Speciellt när den fiskar. Tittar man noga så har fågeln en liten fisk i mun. 

Upp och ner med sitt lilla diskreta plaskande ljud.

 

Fågeln höll god koll på mig utan minsta darr på manschetten. Bildserien på den lille kungsfiskaren togs igår och jag tror den blev årets första. Må de snarast bli många fler.

Fina fototillfällen

Beslöt mig för att testa min tur på fåglar i Tåkern, Östergötland. Äventyret började bra med ett par fina fototillfällen på flygande havsörn.

 

Den här rätt unga fågeln var bussig nog att passera plattformen på hyfsat avstånd. Utan att ägna min person minsta uppmärksamhet. Sånt känns alltid bra för en naturvän.

Men signaturfågel nr 1 - tillsammans med skäggmesen - är såklart rördrommen. Av outgrundlig anledning tycks vi två ofta stöta på varandra. Men bara här. Som jag tidigare skrivit i dessa spalter har något möte mellan oss - rördrommen och jag - i hemmasjön ännu inte skett, detta efter snart tjugo års observerande. Inte utan att man börja resignera där...

 

Inte så i Östergötlands finaste fågelsjö. Hjärtat klappar fortfarande lite extra när dessa utseendemässigt daterade fåglar - min åsikt - dyker upp framför objektivet. Kan man annat än älska dem?!

Glimtar från min skog

Måste få ta plats med några bilder från skogen. Bedövande vacker där den tillåts växa fritt.

Förstärker dovets rörelser med sin egen högst personliga...

.

...ramar in och exkluderar sina invånare.

 

Exkluderar, ja. Inte alltid lika vackert därute i skogen. Höga staket monterade för att hålla nyplanteringar borta från betande djur. Kanske också ett bildmotiv?

Ormgrop naturell !

Riktigt starka människor skyr inte sin ormskräck genom snabb sorti. Nä, de stannar kvar, låter fasorna skaka om i lagom hög dos.

Just så var det. En kvinna stod på stigen, pekade neråt marken, utbrast : Se hitåt!

Märkbart tagen av skådespelet, blek i ansikte stod hon två meter från denna veritabla ormgrop. Pekade med hela handen. Jag kunde inte missa föreställningen!

 

Ställde mig på huk och försökte med min rätt kraftiga teleutrustning få fokus på de snabba kreaturen. Sa jag att de är snabba? Men de höll samtidigt respektavstånd. Undrar annars hur det känns få en snok uppkravlande innanför byxbenet? I själva verket var reptilerna hur respektabla som helst, ormade sig bara runt varandra i evig kretsrörelse. Dvs tills intresserad man i 30-årsåldern måste fotografera dem med sin I-phone. Han höll telefonen 30 cm ifrån och så klart skingrades alla ormar åt alla håll. Så kan det också gå!

Skogspromenad

Vi går varje vecka i skogen. Även om man som gammal smålänning - van vid sjumilaskogar - inte tycker hemmaskogarna är så mycket att skriva hem om. Men vackra är de, lövskogarna. Just här på bilderna dessutom arbetsplats för dricksvattenframställning. 

Som att gå i en park. 

 

Inte sällan påträffas kron- och dovhjort. Idag gjorde istället tre storkar oss sällskap. Mycket imponerande, dessa.

Passerade förbi ett rävgryt, såg en snabb rörelse. Hoppades på rävunge men istället en harunge. Så ingen räv i år, helt säkert.

Bland björk och ek även en och annan tall. Lagom högt upp en ekorre i säkerhet. Tittade ner på oss och gav några fototillfällen. Alltid lika trevliga att upptäcka. Vi promenerade vidare.

Högljudd comeback !

Kärt besök. Senast vi träffades var väl för en tio - femton år sedan. I Tåkern, där största andelen av landets population kunde påträffas. Men det var då. Sen dess har du varit försvunnen. Din högljudda sång likaså. Det är inte minst på grund av den som jag förstått att du varit frånvarande. Även om du kunnat rätt väl beskådas däruppe i vipporna. 

 

Bilderna ovan är från förra veckan. Och de är inte från Östergötland. Utan tagna i vass i Skåne. Hur läckert känns inte det? "Sången" lika oförskräckt kraxande som någonsin förr. Förhoppningsvis finner du dig en hona och det rullar på. Kanske vi ses fler gånger?

Såg fler ejdrar än måsar...

Det går dåligt för ejdern runt vårt lands kuster. Bättre då i vårt grannland Danmark. 

Lite av det danska smörgåsbordet vad gäller ejderns återväxt...

...djärvt simmande mot värmande klippa i starka tidvattenströmmen.

Mor ejder ser till att alla ungar kommer på plats innan hon själv placerar sig på favoritplatsen. Men, men. Det som går upp...

... faller lika gärna ner. Inte en chans att de små dunbollarna kan värja sig mot havets krafter. Efter ett par ytterligare försök flyttade ejdermor ungarna till lite högre upp och alla unnade sig lite välförtjänt vila.

Styltlöparen - fotovänlig fågel

Udda fåglar formligen kastar sig över den här bloggen. Näst i kön : Styltlöparen. En art jag aldrig trott jag skulle få chans att fotografera i detta land. Ligger på ägg, vad det verkar. Så kanske det blir fler fototillfällen. Om inte räven vill annat.

Hona & hane turas om att ruva. Jag kom lagom till vaktavlösning. För att göra det ännu enklare för fotografen beslöt sig fågeln ta vägen förbi. Här har den börjat inflygningen.

 

Sen så här pass nära. Nog den enklaste fotofågeln på länge... Från det ena till det andra : Skapligt långa ben, eller vad tycks?

En kass - en annan bättre

 

Jo, fyller väl de flesta kvalifikationer för riktigt dålig bild. Så varför ta med den här? Detta är en vitstjärnig blåhake. Ovanlig. När jag fotograferade fågeln hade jag ingen susning. 700 mm brännvidd på apsc-sensor garanterar räckvidd i de flesta fall. Men räcker inte till här.

Förra året, om hösten. Min första blåhake. Ingen vitstjärnig, men i alla delar en tjusig fågel som då och då uppenbart camperar i mina trakter. Enda felet jag kan komma på är att stjärten inte kom med. Annars satt fågeln tålmodigt kvar på riktigt nära håll. Spännande tider...