Stäpphök m fl

 

Några bilder till på den stäpphök som förgyllde tillvaron för så många tidigare under våren. Helt igenom magnifik varelse. Tycker jag.

Brukar ha turen med mig varje år när det gäller en annan fin exponent bland fåglar. Jag pratar såklart om rördrommen. Så även detta år med den skillnaden att hittills har ingen velat snacka med mig. Istället vänt rumpan till. Men får duga för denna gång.

Rödstjärt !

 

Bråda tider vid holken. Båda föräldrarna kämpar med matleveranserna till ungarna. Här honan som åtminstone denna dag gjorde merparten av jobbet.

Lite mer avspänd attityd från denne herrn, men - som sagt - båda slet ont. Bara det att den vackre hanen var benignt inställd på posering inför fotografen. Till åtminstone den senares fromma. 

Några spännande typer...

Gök av den mer ovanliga färgen...

Särskilt intelligent törnskata...

Det eviga käbblet mellan kråkor och rovfåglar...

Den här slapp dock undan uppvaktningen...

Storspoven söker desperat efter vatten på de numer helt torrlagda ängarna...

- Kan ingen lyssna på mig !!? Jag vill ha sommaren tillbaka !

 

Tittar försiktigt, försiktigt fram bakom grenarna. Men kommer med ändå...

Biätare (1)

 

Som en av de sista fågelfotografer besökte jag till sist sandtaget utanför Trelleborg, sedan några år sommarviste för biätaren. Först var de två, sen kom fyra till och nu tycks 20-talet fåglar valt att åtminstone inspektera platsen.

Biätare, ja. Och bin lär finnas i mängder i området. På bilden ovan ser man att vanlig, hederlig trollslända även den duger gott.

Sandtaget är närmsta granne till - en skytteklubb. Så emellanåt smäller det nog till. Märkligt nog tycks fåglar i allmänhet inte låta sig störas. Ta populationen i min hemmasjö, t ex. Gränsar till P7, pansarregementet. Här dånar och smattrar tunga vapen 7 dar i veckan. Och har gjort så under lång tid utan att sjön avfåglats. Med tiden härdas väl de små liven.

För oss som älskar att fotografera djur gäller axiomet att brännvidd kan vi aldrig få för mycket av. I sandtaget utanför Trelleborg får jag dock erkänna att jag kom dit med för mycket tele. Att fotografera BIF´s blev en rejäl utmaning så tänk på att ta med alternativa objektiv när/om ni besöker platsen.

Från Östergötlands pärla

Efter besök i sjön Tåkern kom jag hem med bl a den här närbilden på ladusvala, med vind rejält slitande i fjäderdräkten. Fotograferad runt MFD ett bevis på dessa fåglars nästan nonchalanta orädsla för oss människor. Bra för oss som vill ta bilder.

Desto mer av den varan bland gässlingar som snabbt pilar bort från fotografen, ivrigt påhejade av föräldrarna.

En av områdets signaturfåglar visar här upp sin fantastiska ögonfärg, nästan självlysande. Kan fuller väl förstå hur bytesdjuren fryser till is med detta nylle raskt dykande ner mot dem.

 

På tal om signaturfågel. Trastsångare med kanske den minst melodiösa sången hörs över hela vassbälten, mycket svårare få visuell kontakt med skulle den sitta tyst. Men sånt händer knappast...

Ankomst, förlust av vatten och katastrof

Dagarna passerar snabbt nu. Jag är glad att några grönbenor hann anlända till ängarna innan de - ängarna - hann torka ut. För så är det. Vart tog alla vattenmassor från våras vägen ???

Steglitsen och hämplingen har förgyllt fotografens tillvaro...

 

...medan en storspov nästan försökte ramma mig där jag fotograferade från tornet. 

Här ser vi stolt förälder som gett järnet för en uppväxande generation, nyss kläckt i boet. Men tragedin slog till på värsta möjliga sätt. Någon / något plundrade boet, bara dagen efter bilderna tagits. Skulle inte förvåna om tidigare inläggets mård var den skyldige. Trist att det ska gå på det sättet, men naturen var nu aldrig menad att vara förlåtande och vänlig.

Vardagslunk

Dagarna går och inte så mycket händer. Fiskgjusen flög i alla fall hyfsat nära gömslet.

Den här trodde nog att den var osynlig i sitt gömsle.

Diverse fåglar passerar revy under mitt teleobjektiv.

Till en av de roligare räknar jag gärna grönbenan, främst för dess oöverträffliga närhet till oss människor. Fotograferad på kanske 3 meters avstånd. Inte det minsta skygg. Mobilt gömsle, så klart.

Haren valde istället att forcera ängarna med högsta möjliga speed. Bort, bort från fotografen.

Det kivas i luften, näbbar trumpetar ogillande på närgångna konkurrenter. Fisktärnan visade inte minsta farhåga för att duellera mot betydligt större skrattmåsen. I bilden ovan jagar stäpphöken bort de alltid lika påträngande kråkorna.

 

På strandängarna - eller i direkt anslutning till - trivs både fågel och hjort. Brun kärrhökshona patrullerar efter byte att fånga. Kanske hon denna enda gång inte behöver anstränga sig över hövan ?

Möte med riktig doldis !

 

Ja, ja. Jag vet. Inga bilder att skryta med. Men man ser ju i alla fall något vad det handlar om. Och det handlar om mården. Här framme vid rastplatsen, säkert för att leta efter matnyttigt vi människor slänger omkring oss. Rätt cool figur men ögonblicket senare rann den in i busken vi ser löven på.

Tro det eller ej. Doldisen påträffades igen minuten senare ! Stor som en mindre räv stod den lugnt betraktande min person. Mård idag, mink för några veckor sen. Vad kommer att hända framöver ?!