Några varfåglar och en

Snart är det väl dags att flytta till häckningsplatser i norr. Så bäst att passa på att frottera sig med fågeln.

Sitter ju ofta och spanar från utsiktspunkter kanske inte alltid särskilt höga, alltid med total översikt. Här i Skåne krävs inget mer än staketstolpe eller t o m vägpinnen på bilden ovan. På rätt humör ganska oskygg annars drar den iväg.

 

Avslutar med bonusbild på några grisar från igår. Ja, vi har haft gott väder senaste tiden. Lååångt håll med tre staket emellan och ett bakom.

PS / Kolla in detta vårtecken på ängarna från tidigare i veckan. Snart kommer våren... / DS

En knepig, de andra lätta.

Förvånansvärt  - i mina ögon åtminstone - sällan man ser domherrar i hemtrakterna. Jag tittar väl inte tillräckligt noga. Ovanstående vackre hane hade parkerat sig på en gren djupt in i mörkret men blev sensoriserad ändå !

 

Ovan i mycket bättre ljus, helt orädda födosökte de intill sjöns välanvända grillplatser. Ibland är det lätt att vara naturfotograf.

Djur i skymundan - eller ? (1)

Dovhjortar utan horn verkar inte tilldra sig uppmärksamhet att prata om. Fotografer emellan, menar jag. Jägare härnere skjuter dessutom så många de orkar och endast köttet intresserar. Eller jag tar miste ? Nog har de väl plats i skogen, även de? Även om de likt nedanstående art ses som invasiva ?

 

Nästa på listan över djur att glömma är storskarven. Ålakråkan som den ibland föraktfullt benämns. Finns i överflöd längs kuster och i mina sjöar. En gång blev jag åsyna vittne till verbalt slagsmål mellan en ornitolog och en yrkesfiskare på parkeringen. Definitivt inget för små oskyldiga barnaöron, jag försäkrar. 

En tur till reningsverket...

... för att stämma träff med en ovanlig fågel, blåvingad årta. Enligt fågelboken ganska ovanlig t o m i Europa då den lär vara amerikansk underart. Desto märkligare att en sådan raritet hittas i reningsverkets smutsiga bassänger...

Denna dagen simmade den tillsammans med skedänder och verkade trivas utmärkt med det sällskapet. 

 

Tyvärr knep den ihop vingarna så att det utmärkande, blå fältet därunder sken med sin frånvaro. Snäll och oskygg. Inga dumma attribut alls för en fågel.

Bonusmotiv gav forsärlan på andra sidan vattnet.

Några fina dagar i januari...

...och såna kan vara lätt att glömma bort nu när regnet strilar dag efter dag. Ljuset vinterdagar kan bli årets bästa. Om man har tur. Havsörn på spaningstur över sjön.

Så den sjöng ut ! Gladan verkade bedriva något slags skyttegravskrig mot andra artfränder.

Mufflonfåren trivdes alldeles utmärkt, tack. Grödan växer grön så grann och jag fick vänta länge på att lusten att äta skulle ersättas av ett span runt omkring. Här i närheten av fiender, både två- och fyrbenta. Så gäller att vara uppmärksam. Bilderna tagna just utanför slottets trädgård. Det slott som antagligen infört rasen härnere.
 

Fågelfoto med förhinder

Många har senaste tiden skådat och fotograferat lappugglan. I mina skånska bygder sällsynt att se. Bland naturfotografer diskuteras nu lämpligheten att så många människor så pass länge samlas runt fyndplatsen. Får den äta i fred? Finner den ö h t föda?

Jag känner mig träffad. Då jag var på platsen delade jag upplevelsen med säkert trettio andra. På vägen dit mötte jag fler än tio personer till. 

 

Mitt enda försvar är att jag stannade inte länge på platsen och jag höll ett hyggligt avstånd med mycket telekraft på apsc-kameran. Gjort är hursomhelst gjort, jag återvänder inte till platsen fler gånger.

Från några vinterdagar vi haft

 

Tittar ut genom fönstret, regn öser ner. Men några goda vinterdagar har vi ändå haft. Runt matningen surrar då ett flertal tättingar, raskt fram och tillbaka. Men det kan gå undan även ute i fria naturen. Se bara på blåmesen ovan när den spränger "snövallen" !

På ängarna tycks bara två alternativ finnas : Antingen blött och mörkt med hyggliga chanser till något slags bild. Eller fint väder med bara enstaka liv ö h t. Vem sa att det är lätt att naturfotografera ?

Denna havsörn blev utan

 

Nytt år, gamla bilder,. Nåja, inte så himla antika utan från senaste decembers månad. Några glador festar på slaget byte. Som vanligt med oönskad uppvaktning från kråkor.

Hallå ! Jag vill vara med. Havsörnen har redan zoomat in på godbiten därute på isen...

Här händer inget utan mitt deltagande. Maka på er, småfåglar !

Allt redan uppkäkat. Ingen respekt längre. Det var bättre förr...

Retrospektivt

Med ytterligare ett år snart tillryggalagt kommer här några bilder från i våras. Snart är vi där igen. Så tröstande tanke.

I vanlig ordning fylldes ängarna med liv och läten. Synd bara att att vattnet alldeles för snabbt torkade upp.

Men än så länge rådde idealiska förhållanden . Boplatser utses, krävan fylls upp.

 

Från minsta ljungpipare - ett så vackert namn - till ängarnas största signaturfågel ( om vi utesluter rovfåglarna ).